Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanusimana, som »spottar underverk», hvarmed menades, att han
gör dem med största lätthet. Naitono, en annan gud, var spetälsk.
Mbakandroti, en krigsgud, hade den egenskapen, att hvad helst han
fann för godt att använda såsom sköld, äfven om han blott och bart
använde ett löf, blef ogenomträngligt for menniskokraft. Namnen
på somliga gudomligheter tillkännagåfvo deras vanor. Så betyder
Tunambanga äktenskapsbrytaren, Ndanthina en som stjäl högt
uppsatta damer nattetid, Kumbunavanua den upproriske, Ravu Bavu
mördaren, Mainatatcasara en som just kommer från mord och
uppskurna menniskokroppar, etc. etc. i all oändlighet.
Rangordningen bland alla dessa gudar är sannerligen ej lätt att
få reda på — om, på det hela taget någon rangordning verkligen
förefunnits —, men tvenne gudomligheter, Tokatviambe och Tu*
Lakemba Randinandina, ansågos i allmänhet, i egenskap af
Nden-geis söner, komma näst efter honom i rang. Därefter kommo
Ndengeis sonsöner, men det fanns ingen möjlighet att vidare hålla
reda på rangrullan.
Grunden till all religiös känsla bland Fidjiboame synes hafva
varit fruktan. De föreställde sig alla gudomligheter såsom i grund
och botten fientligt sinnade makter, som vid hvarje lägligt tillfälle
sökte tillfoga de dödlige allt men och all möjlig skada. Och ej nog
därmed, utan alla de aflidnes andar och alla de skaror af monströsa
undergudomligheter, som i andlig måtto befolkade naturen, voro ej
synnerligen vänligt stämda emot de stackars lefvande
mennisköbar-nen. För att kunna lefva sitt lif fram så drägligt som möjligt, var
det sålunda nödvändigt att blidka de onda makterna, och därpå
koncentrerade sig hufvudsakligen Fidjiboarnes religion.
De erkände och trodde på ett evigt lif, dock med vissa
modifikationer, som jag nedan närmare vill söka belysa och redogöra
för. Ndengei var, såsom ofvan blifvit nämndt, den högste guden,
den personifierade evigheten, och till hans rike kom flertalet af
de aflidnes andar efter döden. Vägen dit var emellertid ej
rosen-strödd, utan många och stora svårigheter mötte dem, som beträdde
densamma, och då därtill kommer, att egentligen inga belöningar
för goda gärningar eller bestraffningar för dåliga voro att förvänta
i ett kommande lif, så förklaras däraf lätteligen de gamle
hedningarnes passivitet med afseende på döden. Deras ursprungliga
uppfattning af döden var en känsla af hvila, hvarpå anspelning ofta
förekommer i deras sånger. I en af dem heter det t. ex.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
