Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mbulu genom ett bråddjup, vid hvars fot en djup insjö kastar sina
vågor emot stranden.
På yttersta spetsen af detta bråddjup har Ndengei en lång åra,
som af några anses vara skött af Ndengei själf, af andra anses vara
förd på gudens befallning af en gammal man och dennes son.
De ankommande andarne tillfrågas här angående deras förflutna
lif. Har anden i denna världen varit en man af hög rang, svarar
han t. ex.: »Jag var en stor höfding, jag lefde som en höfding och
uppförde mig såsom en höfding egnar och anstår. Jag var en mäkta
rik man. hade många hustrur och herskade öfver ett lifskraftigt
folk. Jag har förstört många städer och slagit ihjäl många i krig.»
Därpå låter guden svara honom: »Godt och väl, sätt dig ned på
årbladet och friska upp dig litet i den svala bris som blåser.» Så
snart han satt sig ned, svänger guden ut åran öfver bråddjupet och
kastar höfdingen hufvudstupa ned i vattnet, hvarifrån han sedan
inkommer uti Murimuridf ett distrikt i Mbulu. Sådana, som förvärfvat
sig Ndengeis särskilda ynnest, få en vink att ej sätta sig så långt ned
emot årbladet, utan hålla sig upp emot handtaget, och sedan de
blifvit svängda några gånger ut öfver bråddjupet, nedsättas de åter
på udden för att der kreeras till gudar. Murimuria är ett af de
minst lyckligt lottade distrikten i Mbulu. Mburoto är däremot
Fidji-boarnes elysium, och detta ställe målas i de mest glödande och för
Fidjiboar mest tilltalande färger. I allmänhet anses invånarne i
Mbulu hafva samma sysselsättning, som de hade på jorden. De så
och plantera, lefva familjelif, kämpa och slåss etc.
Man kan häraf lätt se, att, ehuru Fidjiboarne ansågo nästan
allting hafva en andlig tillvaro, på samma gång som en materiell,
affärdas dock de flesta på ett sådant sätt, att blott högst få ernå det
eftersträfvade målet, nämligen att upptagas i Mbulu.
Gudarne anses förtära mat och dryck i andlig måtto och äta
äfven deras själar, hvilkas kroppar blifvit slaktade och uppätne af
deras medmenniskor i denna världen. Nästan alla ungkarlar
uppslukades och tillintetgjordes af Nangganangga, och då Samu och hans
bröder förtärde ett stort antal, så kan man däraf sluta, att ej
synnerligen många slutligen ankommo till Mbulu, och ej ens desses
odödlighet är fullt oomtvistad.
Tron på ett lif efter detta var allmänt erkänd, men
infödingar-nes vidskepliga känslor tyda stundom på en själavandring och
delvis på en fullständig tillintetgörelse af såväl kropp som själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
