- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 16 (1896) /
39

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunna framställa en i främlingars ögon acceptabel ursäkt för att de
kunnat hängifva sig åt någonting så vedervärdigt.

De verkliga orsakerna till menniskoätandet äro däremot af helt
annan art.

Att blifva uppäten efter döden ansågs fordomdags i Fidji för
den allra största skymf, som kunde tillfogas någon, sedan intet
annat sätt att skymfa återstod, och hvad var därföre naturligare, än
att hämndlystnad för lidna oförrätter och gammal fiendskap skulle
drifva segrarne i deras otaliga strider att tillgripa denna behandling
för att sätta kronan på verket, sedan man väl lyckats döda sin
fiende.

På samma gång fullgjorde han, genom att offra den döda
kroppen åt sin krigsgud, en religiös akt af stor betydelse. Man får
emellertid ej fatta det, som skulle det endast vara personlig hämnd, man
och man emellan, som härvidlag var bestämmande. Den sträckte
sig vida längre.

Under hednatiden, då nästan hvarje by hade sin egen herskare,
lågo dessa byar eller distrikt i ständig fejd med hvarandra, och alla
främmande element ansågos som fiender, så framt de ej antingen voro
underkufvade eller samunderordnade stammar under en större
höf-ding eller genom särskilda öfverenskommelser höfdingarne emellan
slutit ett vänskapsförbund för gemensamt och ömsesidigt anfall och
försvar.

Många oskyldige kommo därigenom att få lida med de skyldige,
då hämnd ej blott utkräfdes på individen eller släkten, utan på hela
det distrikt, uti hvilket föremålet för hämnden residerade, hvarpå
tusentals upprörande exempel kunna framdragas.

För att illustrera huru hämndlystnaden utgjorde orsak till de
grymmaste och onaturligaste illdåd, vill jag i korthet anföra ett.

På 1840-talet lefde och regerade en af de vildaste
kannibal-höfdingarne med det vida fruktade namnet Undre-Undre. En man
från en närbelägen by hade på ett eller annat sätt ådragit sig detta
odjurs misshag, och Undre-Undre ansåg sig därföre böra utkräfva
hämnd vid första lämpliga tillfälle. På en lång tid yppade sig ej
något tillfälle därtill, men han glömde därföre ej bort saken. En
vacker dag kommo några af hans egna byamän, som varit på ett
ströftåg i nejden, tillbaka med en kvinna, som tillhörde ofvan
åsyftade fientliga by. Kvinnan hade de lyckats tillfångataga i skogen.
Undre-Undre ansåg nu rätta tiden vara inne för att hämnas på den
by, till hvilken han så länge haft ett horn i sidan, och befallde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1896/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free