Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att sätta detta i verkställighet skänkte han en hvaltand till
höf-dingen i Nggara med instruktioner att vid lämpligt tillfälle utföra
denna kommission för honom. År efter år förflöt, och under tiden
hade Vakambua försonat sig med Tavuaboarne, men kom ej att tänka
på att annullera ordern till sin gode vän höfdingen i Nggara, som
emottagit hvaltanden såsom ett slags förskottslikvid för utförande af
det hemska dådet vid något lämpligt tillfälle.
En vacker dag behöfde Nggarahöfdingen litet menniskokött för
att fira någon fest, och som han för tillfället hade ondt om folk, så
kom han att tänka på sitt löfte till vännen Vakambua. För att
emellertid kunna verkställa illdådet på ett ej allt för ansträngande
sätt, inbjöd han Tavuaboarne att komma öfver till Nggara för att
byta födoämnen. Som sådant ej var ovanligt, traskade en vacker
dag de intet ondt anande Tavuaboarne öfver till Nggara, hvaraf
följden blef, att 23 af dem fingo bita i gräset och dessas kroppar
koktes för att därefter uppätas på öfligt sätt under iakttagande af
alla ceremonier. Tjugutre kadaver voro emellertid mer än hvad
Nggaraboarne, äfven med största ansträngande af aptiten, kunde
förtära, och höfdingen beslöt därföre att såsom present sända
öfverlef-vorna till Vakambua, för att samtidigt låta honom få veta, att
missionen, ehuru sent, dock blifvit riktigt utförd.
Vakambua blef emellertid ganska ledsen vid underrättelsen om
massakern, då Tavuaboarne ej längre voro hans fiender, och han
uttryckte därför sitt beklagande öfver att hans egen tankspriddhet
och uraktlåtenhet att annullera sin order till Nggarahöfdingen hade
föranledt anställandet af ett sådant blodbad bland hans vänner. Som
det emellertid numera var för sent att ändra hvad som skett, ansåg
han — praktiska själ — ej annat återstå än att på bästa sätt smörja
kråset med de läckerbitar, som blifvit öfversända till honom, och
som utgjorde de jordiska kvarlefvorna af hans bundsförvanter från
Tavua, och hvarje ätbar köttbit uppslukades med god smak af honom
och hans anhang.
Personer af hög rang, som blifvit slagne i batalj, skonades ofta,
af aktning för deras samhällsställning, från att uppätas, enär, såsom jag
förut omnämnt, det ansågs högst förnedrande för den slagnes minne,
om hans kropp blef uppäten. Emellertid är det ingen regel, som ej
har sina undantag. Såsom exempel vill jag här anföra följande
faktiska händelse. Den store höfdingen Tuikilakila hade år 1850 gått
i härnad emot sina gamla arfTiender Natewaboarne och lyckats slå
ihjäl ej mindre’ än ett hundratal af dem, bland hvilka man fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
