Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vidare åtos ofta med bokola vissa slags rötter, såsom yams och
taro.
Understundom, synnerligast efter en batalj i krigstid, var det ett
sådant öfverflöd på bokola, att ingen möjlighet fanns att genast kunna
förtära allt tillgängligt. Under sådana förhållanden uppstaplades liken
emellan ett par kokospalmer, och därefter börjades prepareringen
enligt ofvanstående recept, hvilket ofta tog flere dagar i anspråk.
Kunde ej allt uppätas genast efter kokningsprocessen, måste
kvar-lefvorna oupphörligt uppvärmas för att ej öfvergå till förruttnelse,
och om så det oaktadt skulle inträffa, betydde det ej så synnerligen
mycket. Det är ganska anmärkningsvärdt, att, ehuru kannibalerna
ej ville röra annat kött så snart det aldrig så litet öfvergått till
förruttnelse, voro de ej så noggranna, då fråga blef om bokola. Det
är faktiskt bevisadt, att i flere distrikt lik blifvit uppgräfda ur sina
grafvar, framsläpade till kittlarne och där på öfligt sätt beredda för
en måltid.
Hade någon framstående man blifvit dödad och kokt, så
brukade höfdingarne vanligen sända bitar af hans kött omkring till
vänskapligt sinnade höfdingar, ofta på tio eller tolf mils afstånd, för att
låta dem »få smaka».
Personer, som lidit sotdöden, — något som i gamla Fidji mera
var undantag än regel — voro emellertid fritagna från att uppätas,
och deras kroppar syntes vedervärdiga äfven för en Fidjikannibals
aptit.
Vid själfva måltiden användes särskilda gafflar och träfat, och
anmärkningsvärdt är, att sådan lyx ej existerade vid förtärande af
någon annan föda. Dessa kannibalgafflar och kannibalfat, som de
vanligen benämnas af europeer, voro således reserverade för de
högtidliga tillfällen, då bokola var på matsedeln. Gafflame voro skurna
i trä och hade ganska olika utseende och storlek. Somliga voro
ända till 30 cm. långa, och handtaget var utsiradt med de
konstfärdigaste träsniderier, andra däremot voro endast 15 till 18 cm.
långa, mera praktiska än prydliga, ja i saknad af de allra enklaste
ornamenteringar. Alla voro emellertid tillverkade af samma träslag,
nämligen det hårda Fest-trädet (Afzelia bijuga). En annan skillnad
emellan olika kannibalgafflar var i antalet klor, i det att detta
varierade från tre till fem.
Kannibalgafflarne voro veritabla familjeklenoder, som gingo i arf
inom släkten, och betraktades med en viss, jag skulle nästan vara
frestad att säga religiös, vördnad. Då en kannibalgaffel framtogs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
