Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(se mera nedan), som man känner från samma håll, och hvilkas groteska
fulhet så nära liknar de lefvande typerna, att man vore frestad att tro
dem vara porträttmasker. I synnerhet en i en kolossal halskrage af
de-varra1 utstyrd sprätt, hvars apfysiognomi har det vildaste uttryck, medan
texten försäkrar att han är en godmodig sälle, kunde mer än väl hafva
utgjort förebilden till såväl flera af dessa masker, som för de träbilder
(maravot), hvilka begagnas vid den ceremoni, som firas vid gossarnas
man-barhetsförklaring. Fulheten upphjälpes icke genom det hos båda könen
rådande bruket att späcka näsvingarna med flera utstående, spetsiga
träpinnar. Det är dock märkligt, att man midt ibland en hop gränslöst fula
representanter för befolkningen i Nya Britanniens ostligaste del, kan finna
flera individer med relativt behagliga anletsdrag. Dragen vexla fullt ut lika
mycket, som hos Europas folk. Sådana hexfysiognomier, som man, af
fotografierna att döma, får se bland de kvinnor, som på torgdagarna hvar
tredje dag infinna sig vid plantagen Balum, Parkinsons hemvist, får man
dock på andra ställen leta efter. Och dock kunna de unga kvinnorna se
rätt skapliga ut.
Männens dräkt inskränker sig till det minsta möjliga. Oftast bära de
intet annat af menniskohand pä något sätt tilldanadt föremål, än ett
armband på öfverarraen och en pipsnugga i munnen, och det allra vanligaste
är att armbandet fattas. Ett eftersökt civiliseradt plagg tyckes vara en med
spänne försedd läderrem, som spännes kring lifvet. Detta löjliga bruk,
som sannolikt kommer bäraren att tro, att han är lika anständigt klädd
8otn hans ideal, den europeiske matrosen, ehuru själfva pantalongerna,
hvilka »svältremmen» skulle uppbära, saknas, är tydligen utbredt öfver hela
Melanesien. Kvinnornas dräkt är om möjligt ännu enklare, åtminstone då
de aflägsna sig från de hvites kolonier. Nalkas de om torgdagarna dessa,
är vanligt att de svepa ett tygstycke om länden, men det säkra är att de,
så snart de efter fullbordad handel kommit en bit på hemvägen,
omsorgsfullt vika ihop det och stoppa det i den stora af kokospalmblad flätade
korg, hvilken de bära på ryggen, hängande i ett band öfver pannan. Det
är märkligt att finna denna enkelhet i klädedräkt här, medan ej långt
därifrån, på Nya Guineas nordkust, den största lyx råder i afseende på
prydnader, som stundom bäras i så stor inängd, att de skyla en stor del af
nakenheten.
Är dräkten obetydlig eller ingen, så egnas så mycket större omsorg
åt håret. Detta lägges i en massa små lockar och ingnides med kalk,
hvilket senare torde vara af hygieniskt gagn, såsom utrotande det
villebråd, som eljest skulle med god smak innästla sig i den krusiga peruken.
Tre taflor äro egnade åt fiskerihandteringen. På en ser man männen
1 Devarra, snäckmynt, förfärdigas af skalen af en liten snäcka, Nassa callona,
som genomborras, slipas och uppträdas på långa strängar af klufven rotang, hvilka
därefter hopläggas som tågrullar och omviras med palmblad m. m. En famn devarra
räknar ungefär 430 snäckor och gäller omkr. 2 mark- Dessa rullar, som kunna
innehålla 50, 100 till 250 famnar, förvaras i ett särskildt, för alla gemensamt hus i byn,
som bevakas af vakter. Smärre förråd förvarar hvar och en hos sig, till bestridande
af de dagliga utgifterna. För devarra köpas alla slags förnödenheter. Därmed köper
man också en hustru (20, 50—100 famnar) eller betalar mansbot för dödad man
(20—60 famnar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
