Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Notiser.
6refVe A. v. Götzens resa genom Afrika. Bland de ej få resor,
som under de senare åren företagits från ocean till ocean tvärs igenom
den afrikanska kontinenten, intager tvifvelsutan den tyske officeren grefve
von Götzkn8 färd 1894 ett af de främsta rummen och kan i flera
afseen-den ställas vid sidan af Stanlkts berömda färder. Genom densamma löstes
nämligen i sina hufvuddrag de sista stora geografiska problemen i Afrika;
i hjärtat af denna världsdel upptäcktes verksamma vulkaner, öfvertvärades
själfva den passpunkt, där dess stora vattenområden sammanlöpa, uppdagades
en betydande sjö i den väldiga grafsänka, inom hvilken Albert-Edvardsjön
och Tanganyika äro belägna. Ehuru grefve v. G. i den redogörelse för
färden,1 som ligger till grund för detta meddelande, yttrar sig mycket
anspråkslöst om densamma, ha han och hans följeslagare tydligtvis ej
färdats fram endast såsom sportsmän, utan gjort så stora samlingar som
omständigheterna det tilläto, företagit noggranna ortbestämningar, gjort
meteorologiska iakttagelser, verkställt antropometriska mätningar på de folkstammar,
med hvilka de kommo i beröring etc. En kort redogörelse för hans färd
torde därför ej vara utan intresse.
Den 22 december 1893 bröt han upp från Pangani på Afrikas
ostkust åtföljd af doktorerna v. Pbittwitz och Kehstino, den senare läkare,
samt en karavan af omkring 600 infödda. Den egentliga expeditionen
bestod dels af 35 man utvaldt, med mausergevär beväpnadt folk, som tjenat
under Stanley, Emin, Stuhlmann, Petebs, Baumann och andra, dels af
75 med mynningsladdare utrustade bärare. De öfriga voro till sina hem
återvändande infödingar, som med fördel kunde användas att forsla
expeditionens utrustning till den tyska »intressesferens» vestgräns, där den
egentliga forskningsfärden skulle begynna. Om resans första del från kusten
till södra sidan af Victoria Nyansa är ej mycket att säga, då ju dessa
trakter äro jämförelsevis väl kända. Den ledde dock öfver de enligt
uppgift af vulkaniskt material bestående Gurui-bergen (c. 4° 45’ s. b. 35° 40’
o. 1.), hvilka nä en höjd af bortåt 3,000 m., och i hvilka de resande
observerade flera kratersjöar. Landet häromkring var en vid grässlätt med
massor af större villebråd, något som särskildt framhålles såsom motsats
till Kongostaten, där förf. säger sig under hela sin resa endast ha sett
några flodhästar och apor, en råtta och en antilop.
Efter en ganska besvärlig marsch genom de sumpiga och af
ogästvänliga invånare bebodda trakterna söder om Victoria Nyansa, började
expeditionen den 20 april 1894 uppstigandet på den stora platå, som
skiljer den nämnda sjön från de längre vesterut belägna. Gränsen mellan
1 Verh&ndlungen der Gesellsch&ft f. Erdkund zu Berlin. Bd 22 (1895), H. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
