Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de icke-kinesiska inskrifterna voro affattade på någon turkisk
dialekt. Detta gaf helt visst en icke oviktig ledning. I öfrigt måste
inskrifterna tolkas ur sig själfva, nyckeln till alfabetet finnas genom
en jämförande behandling af teckenkombinationer, förekomsten af
vissa såsom ord tydligen karakteriserade enheter o. s. v. Genom
dylika indicier fann sig Thomsen kunna åt tre bestämda tecken
tillerkänna karakteren af vokaler. Särskildt viktig härvidlag var den
omständigheten, att just dessa tecken i samma ord af parallela
textstycken syntes kunna saknas, synbarligen efter vissa regler, något
som aldrig träfTade de andra tecknen, som då naturligen voro att
betrakta som konsonanter. Först identifierades tecknet för u o samt
sedan, på grund af deras förbindelser med ett bestämdt slag af
konsonanter, tecknet för y i och slutligen för ö e ii. Thomsen förmodade
a priori möjligheten af att, i öfverensstämmelse med de indiska
alfabeten, a-vokalen i allmänhet icke betecknades, utan inhererade i
konsonanten. Detta visade sig också på sätt och vis riktigt; dock
befanns att äfven för a ä förekom ett tecken användt, nämligen då ett
ord slutar på nämnda vokaler. Det färdiga resultatet i afseende på
vokalerna är sålunda i korthet följande. Inskrifterna ha fyra
vokaltecken: ett för a ä, som nästan uteslutande användes i slutet af
ord; i början och inuti ord äro dessa vokaler obetecknade och
konsonanterna, om inga indicier förefinnas att de skola uttalas med
annan vokal, uttalas med a (ä) före konsonanten. De öfriga tecknen,
nämligen för y i, för o u och för Ö ii tecknas alltid, utom under
vissa betingelser, i affix. Här några exempel, där parentes antyder,
att vokalen icke är betecknad i skrift: t(a)gda ’på berget’, t(ä)ngridä
1 himlen’, q(a)g(a)nqa ’åt khanen’, (a)lty ’sex’, men t. ex. i affix:
ogl(a)n(y)ng(y)z ’edra gossar (soldater)’, o. s. v.
De använda tecknen befunnos vara 38, d. v. s. — med afdrag af
de fyra vokaltecknen — 34 konsonanter (eller modifikationer däraf).
Detta stora antal konsonanttecken ledde omedelbart till den tanken,
att för samma ljud användes olika tecken allt efter arten af
omgif-vande vokaler. Då det vidare, efter allt att döma, syntes förekomma
en dylik teckenvexling i samma ord, som efter olika grammatiska
förhållanden syntes samtidigt förete en vokalvexling, så leddes
Thomsen till de slutsatser: l:o) att förevarande språk — liksom de mo-
derna turkiska språken — var underkastadt vokalharmoniens lag;
2:o) att efter de vexlande vokalerna — allt efter som de voro labiala
eller palatala — äfven konsonanttecknen vexlade. Detta har nu visat
sig vara fullt riktigt: för de flesta konsonantljud finnas merendels två
Ymer, 1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
