Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecken, allt efter angränsande vokals karakter att vara labial eller
palatal. Den detaljerade redogörelsen härför har Thomsen lemnat i
sitt ofvannämnda afslutande arbete s. 16—42.
Men för att kunna börja bestämma de särskilda
konsonanttecknens betydelse måste man ha någon om än så liten utgångspunkt i
något bestämdt ord eller namn, hvars ljudform åtminstone
tillnärmelsevis kunde angifvas. De kinesiska inskrifterna visade sig
därvid icke kunna ge någon säker ledning, dels därför att där
förekommande ord eller namn antingen icke återfinnas i de andra (de turkiska)
inskrifterna eller förekomma i en ljudform, hvarifrån det är hardt
när omöjligt att bestämma den ursprungliga ljudformen, hvilket språk
den än må tillhöra.
Det var en teckengrupp, m. a. o. ett ord, som förekom särdeles
ofta, icke blott i Orkhon- utan också i Jenissei-inskrifterna, med eller
utan suffix och särskildt i början af text-stycken eller i
kombinationer, som syntes Thomsen kunna tagas för att vara khanens titel, »den
himmelske kagan», »himlens son» o. d., som är den vanliga officiella
titeln hos mongoliska och turkiska stammar, och som användes just
i de kinesiska inskrifterna (särskildt i mon. III, där uigurernas suverän,
den kinesiske kejsaren, kallas Tien Kho-han, ’den himmelske khanen’,
en titel, som dock ursprungligen synes varit använd af och om
tur-kiska khaner). Det ord, som betecknar denna titel i mongoliskan och
alla turkiska dialekter, är emellertid tengri, ’himmel, gud’, och
Thomsen var så mycket mera frestad att i det ifrågavarande inskriftsordet
söka detta ord, som ljudens antal stämde med de obekanta tecknens
antal och slutade just på det af Thomsen redan förut som -i
bestämda tecknet. Antagandet var riktigt, såsom fortgången af
tolkningen visat. Den officiella khan-titeln är antingen Bilgä qagan, ’den
vise khanen’, eller i fullare form just Tängritäg tängridä botmysch
tiirk bilgä qagant »Turkarnas vise khan, som liknar himlen och som
är kommen från himlen».
Ett annat ord, som mycket ofta förekommer på mon. I, men ej
på II, antog Thomsen slutligen såsom varande namn (1. titel) på den
prins, för hvars ära, enligt den kinesiska inskriften, monumentet I
var rest. Enligt den kinesiska inskriften var monumentet rest till
minne af iCiueh-ti (k)-li in eller lCut-ti(k)-lcin, d. v. s. åt prins Kiueh
(turk. tigin, ’furste’), son af Kut-tho-luk kha-kan, d. v. s. af khan Kutlug
(turk. qutlugf ’lycklig’; sannol. ej khanens egentliga namn, utan ett
tillnamn) och yngre bror till den regerande khanen, som där kallas
Pi(t)~kia kha-kan (d. v. s. omstöpning af det turkiska Bilgä qagan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
