Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter det, »underkastade han sig alla välden utanför Kinas gränser.
I öster ända till vester om Liao (Korea-bukten), i vester ända till
det vestra hafvet (Kaspiska hafvet eller Balkasch), i en utsträckning
af 10,000 li (5,700 km.), i söder ända till nordranden af sandöknen
(Scha-mo eller Gobi), i norr ända till nordhafvet (möjl. Baikal), i en
utsträckning af 5- å 6,000 li (3,000 km.).»
Efter Mo-kan-khans död uppstod splittring mellan olika
pretendenter, hvilken slutligen ledde till väldets delning i ett vestligt under
en herskare med titel Ta-teu-khan (Tardou hos byzantinska
skriftställare), med residens på berget Tu-kin (väl en östlig utgrening af
Altai), samt ett östligt med hufvudresidens vid floden To Ao (Tola,
turk. Togla, biflod till Orkhon). Det vestra väldet omfattade bland
annat flera horder, som intogo de forna U-suns boningsorter i de
vestra utgreningarna af Thien-schan, horder, som bekrigade
hvarandra till 776, då horden KhoAoAu fick öfverhand öfver de andra,
sannolikt samma som turk. Qarluq, hvilken anses i sig upptagit ett starkt
iranskt element och för öfrigt ligger till grund för våra dagars
turkstammar omkring mellersta Syrdarya (Yaxartes) in till Thien-schan
och Issyk-kul.1 — 742 kommo de under uigurerna.
Det är nu emellertid det östra turkväldet, som här närmast rör
oss. Det egde sin föreningspunkt vid Orkhon, utvidgade sin makt
och började — efter 600 — bli besvärligt för Kina, inom hvars
gränser turkarna gjorde upprepade infall och röfvarexpeditioner.
Det var förnämligast genom att upphetsa de olika under-khanerna
mot hvarandra, som kineserna skaffade sig någon ro. Så småningom
försvagades turkarnas välde och kineserna erhöllo allt större
inflytande och vunno slutligen 630 en större drabbning, då de
tillfånga-togo turkarnas khan Kie-li, hvarefter dessa trädde i vasallförhållande
till Kina. En fullständig förändring i turkarnas förhållande till Kina
inträdde emellertid i och med att en ny khan, som bär tillnamnet
Ku-tu-lo(k) (turk. qutlug, ’lycklig’), 681 lät utropa sig till khan.
Denne besegrade kineserna i nästan alla drabbningar och gjorde
härjningståg ej blott på kinesiskt utan också på andra områden,
sär-skildt de land, som innehades af det vestra turkväldet.
Vid Ku-tu-lu’s död 691 (eller 690) voro hans söner minderåriga
’ Föröfrtgt kommo de vestra turkarna, liksom de östra (se nedan), i
vasall-förhållande till Kina under loppet af 600-talet (650). 704 synes en annan — helt
visst turkisk — hord under namn af Tu-kischi (turk. Tiirgäs) fått öfvermakten;
denna behöll väldet öfver trakterna omkring Tschu, Ili och sjön Issyk-kul till år
766, då uigurerna togo arf efter dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
