- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 16 (1896) /
198

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18’. Den 15 juni hade isen drifvit med oss nordvest till 82° 26’.
Jag trodde oss vara på Kap Fligelys längdgrad, men vi sågo
fortfarande intet land, hvilket blef mer och mer gåtfullt, och foret blef värre.
Vi sköto ändtligen den 22 juni en storsäl och beslöto vänta tills snön
smält samt under tiden lefva på sälkött; vi sköto också 3 björnar.
Vi hade 2 hundar kvar, som blefvo rikligt fodrade med kött.

Den 23 juli drogo vi vidare och flngo ändtligen den 24 juli ett
okändt land i sikte. Vi voro då vid omkring 82° n. br. Isen hade
öfverallt brutit upp i små flak, råkarna mellan dem voro fulla af
issörja och omöjliga att befara med kajakerna. Vi måste med
mycket besvär hoppa från isstycke till isstycke.

Vi uppnådde först den 6 augusti land på 81° 38’ n. br. och
omkring 63° o. 1.: tre snötäckta öar, hvilka jag kallade Hvittenland.
Vi höllo kurs mot vester i öppet vatten längs dessa öar. Den 12
augusti upptäckte vi ett från sydost till nordost sig sträckande land.
Jag trodde, att vi voro på Austria sunds längdgrad, men kunde icke
finna någon öfverensstämmelse med Paykrs karta. Därför antog jag,
att vår longiludbestämning var fullkomligt felaktig och att vi
kommit till den okända vestkusten på Frans Josefs land. Därefter styrde
vi åt vester genom ett sund på 81° 30’ n. br., satte därefter kurs
mot sydvest längs landets vestkust och hoppades att snart kunna
styra kursen mot Spetsbergen. Vi sågo intet land i vester.

Den 18 augusti blefvo vi inspärrade af isen en vecka, men
uppnådde den 26 samma månad på 81° 12’ n. br. och 56° o. 1. ett land,
som syntes vara lämpligt för öfvervintring. Vi funno det nu säkrast
att stanna och att förbereda oss för vintern, då det vore för sent
för den långa resan till Spetsbergen. Vi sköto björnar till mat,
hvalross till bränsle; vi byggde en hydda af sten, jord och mossa,
lade taket af hvalrosskinn, betäckt med snö, använde späck till att
koka vid, till lyse och uppvärmning. Björnkött och späck voro vår
enda föda, björnskinn vår säng och sofsäck. Vintern gick bra och
bådas helsa var utmärkt.

Våren (1896) kom ändtligen med solsken och öppet vatten i
vester och sydvest; vi hoppades på en hastig resa öfver drifis och
öppet vatten till Spetsbergen. Vi måste sy oss kläder, sofsäckar m. m.
Vår proviant utgjordes af rått björnkött och späck; vi hoppades få
tillräckligt med vildt under färden.

Den 19 maj voro vi färdiga att gifva oss af och kommo ut i
öppet vatten den 23 på 81° 5’ n. br., men hindrades af storm till den
3 juni. Då funno vi på 81° ett stort land i vester, och det öppna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1896/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free