- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 16 (1896) /
215

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nom att i Köpenhamn söka fullkomna sin komparativt anatomiska
bildning under den tidens framstående lärare därstädes. Hans
gradual-afhandling, handlande om broskfiskarnas anatomi, är en af frukterna
af dessa studier utanför examenskursen. Den är än i dag en
källskrift. Han förblifver, kan man säga, ständigt zoolog vid sidan af
sin medicinska utbildning, och äfven sedan han år 1824 förordnats
till anatomie professor vid Karolinska Institutet, en befattning hvarpå
han 1840 erhöll ordinarie fullmakt, fortfara de komparativt
anatomiska forskningarna att under hela hans återstående lif gå hand i
hand med hans arbeten rörande menniskans anatomi, såväl den
normala, som den patologiska. Hans verksamhetsfält är sålunda
ytterst vidsträckt. Det finnes knappt något parti eller något organ
i menniskans kropp, som han ej själfständigt undersökt och vanligen
möter man parallelundersökningar beträffande de vertebrerade djuren.

Hvad var orsaken till denna mångsidighet? En i någon mån
bidragande orsak ligger kanske däri, att vetenskapen på den tiden ej
var fullt så specialiserad som nu, men detta förklarar ingalunda allt.
Det var hans eget sätt att studera, som dref honom ut på så
olikartade områden. Alla berättelser om honom sammanstämma däruti, att
han ogärna anlitade böcker förrän han först genom egna
undersökningar satt sig in i ett ämne. Man skulle om honom kunna säga
att han var en själflärd naturforskare, som blott direkt studerade
naturens stora bok, men därföre också var nödsakad att läsa om
möjligt hvarje sida däri. Men sedan han väl gjort sin undersökning,
var han alltid angelägen att kontrollera dess riktighet genom att
jämföra dess resultat med andra forskares, och fann han då att dessa
senare öfverensstämde med hans egna, var hans största fröjd att
göra rättvisa åt en föregångare. Medelmåttans afundsjuka om
»prioriteten» var honom främmande. Hans egna arbeten gåfvo honom i
alla händelser ett sådant öfverskott af nya uppslag, att han hade
råd att glädja sig åt att andra före honom konstaterat en del af
hvad han sedermera såg.

Detta oaflåtliga själfsludium på skilda områden hindrade honom
i allmänhet från ett vidlyftigare författareskap. Att göra omfattande
framställningar, i hvilka äfven förut bekanta saker måste för
fullständighetens skull ingå, tilltalade honom icke. Hans ytterst lifliga
temperament och stora rörlighet motsatte sig också ett längre
arbete vid skrifbordet. Hvad han i tryck offentliggjorde var därföre
strödt i en otalig massa af jämförelsevis små afhandlingar, ständigt
innehållande något nytt och originelt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1896/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free