Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att 1881 utsända en expedition under Serranos ledning, hvilken det
lyckades att, trots åtskilligt motstånd från indianerna, intränga
tämligen betydligt i hufvudön, och med anledning af de underrättelser
som då hembragtes, begärde några engelska estancieros, som å
Falk-landsöarna egnat sig åt fårafvel, och som med anledning af bristen
på utrymme där öfverflyttat till Sydpatagonien, att af regeringen
erhålla land för anläggande af nybyggen äfven å eldslandssidan. Så
tillkommo omkring år 1885 estanciorna Porvenir, Gente Grande och
något senare Punta Delgada, hvilka för närvarande på 20-årigt arrende
under synnerligen förmånliga villkor (den obetydliga arrendesumman
erlägges först vid periodens slut och då i form af utförda
förbättringar å egendomen) inneha den norra delen af det chilenska
Eldslandet, uteslutande fallande inom grässteppernas område. Hela det
öfriga ofantliga området af omkring 10,000 km2 norr om 54° s. br.
öfver-läts for några år sedan åt ett chilenskt bolag. Tillsammans torde
dessa kompanier redan besitta omkring 100,000 får, af hvilka man
hufvudsakligen tillgodogör sig ullen och hudarna; på sista tiden har
man äfven försökt sig på export af kött i fruset tillstånd. Efter
bruket i Patagonien och å Falklandsöarna beta fåren ute å steppen
hela året om, utan att snön och vinterkölden annat än undantagsvis
synas skada dem. De svåraste fiender, som möta, äro indianerna,
med hvilka striden blifvit akut, sedan numera en så stor del af landet
blifvit upptagen, samt vidare räfven och de vilda hundarne, som dock
snart torde vara utrotade; det amerikanska lejonet, som på norra
sidan sundet ännu är en så stor fiende till nybyggaren, saknas som
bekant i Eldslandet.
Å den argentinska sidan, där grässlätten upptager ett
jämförelsevis ringa område, var till för kort tid sedan guldvaskning, ledd från
den af Popper grundade kolonien Paramo, den förnämsta
näringskällan ; först nyligen har regeringen till ett pris af 3,600 kronor per
kv.-legua (2,500 hektar) sålt trakterna i norr, och man håller nu
äfven här på med grundandet af estancior. Utom de nu nämnda äro
alla eldsländska nybyggen belägna i den tredje, bergiga zonen, och
ehuru man skulle tycka, att denna af alla borde vara ogynnsammast
för kultur, så har kolonisationen här, särskildt på några af öarna
söder om Beaglekanalen, gjort stora framsteg, förmodligen på grund af
de lätta kommunikationerna och på grund af att man ej här har
några stridigheter med infödingarna. Äfven här är enda
näringskällan fårskötsel; i intet af de nämnda områdena torde väl kunna
bli fråga om åkerbruk i större utsträckning. Annorlunda är det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
