Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffats strandmärken högre än till omkring 470 m. De differenser
af högst c. 15 m., som finnas mellan de olika punkternas uppmätta
höjd, torde alla kunna förklaras dels och hufvudsakligen genom mät* *
ningarnas bristfällighet, dels ock genom en något olikformig postglacial
rörelse i själfva berggrunden, i hög grad sannolik inom ett
fjällandskap som detta, i all synnerhet om man tänker på det inflytande
vida mindre höjder och dalar utöfvat på de marina isobasernas förlopp.1
Då sålunda Kallsjöns område tidigt måste antagas ha blifvit isfritt,
då vidare kallsjölinien (c. 470 m. ö. h.) här kan anses bilda den högsta
issjögränsen, men då kallsjölinien å andra sidan förefinnes långt utanför
Kallsjöns bäcken, så tvingas man till det antagandet, att ett
vattenstånd af c. 470 m. ö. h. varit rådande inom Kallsjöns, Anjans,
Ju-velns och med all sannolikhet äfven Torröns bäcken, under den
tid då ånnlinien och den nedan omtalade lithlinien bildades, dels
också medan kallsjölinien själf utmodellerades inom de stora delar af
Jämtland, där den nu anträffas utanför sitt nyss angifna så att säga
äldsta område. Kallissjön har därför existerat vid samma , men
med olika utsträckning, under såväl nu ifrågavarande andra, som vid
det tredje och fjärde af den Centraljämtska issjöns påvisbara
huf-vudstadier. Detta förhållande ger också förklaringen hvarför
strand-bildningarne inom Kallsjöns, Juvelns och Anjans dalgångar äro så
ovanligt väl utvecklade: deras bildningstid har varat vida längre här
än inom öfriga delar af kallsjöliniens utbredningsområde.
I nära samband med frågan om Kallissjöns proportionsvis långa
tillvaro står den, om hvar denna sjö haft sitt aflopp, hvilket enligt
strand-liniernas vittnesbörd hela tiden kan anses ha varit detsamma. Om
aflopp åt öster öfver isen kan af flera skäl ej vara tal, och
passpunkterna mot vester äro alla för höga utom en enda, men denna är
för låg. Följer man vattendelaren från trakterna vester om stora
Rensjön norrut, så anträffas ingenstädes något pass under 500 m., med
undantag af det vid Anjans nordvestra ände. Först så långt norrut
som mellan Kvarnbergsvattnet och Sanddöla finnes en passhöjd på 510
m.,* och genom detta pass kan Kallissjön, i all synnerhet under de
tidigaste stadierna af sin tillvaro, omöjligen tänkas ha haft sitt aflopp.
Den måste därför ha tömt sitt vattenöfverskott från Anjans
nordvestra hörn till Væravandet och vidare genom Norge till Helgaåen,
1 Se G. db Gbrr, Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden, kartan
8 och å denna isobasen för 150 m. kring Vättern och Vänern.
* Enligt meddelande af öfverste Haffnbr.
Ymer,1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
