Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid Fillsta, söder om Frösön, vid stranden af Storsjön, finnes en stor
accumulationsterrass (ett delta) på e. 332 m. ö. h., medan 60 km.
längre i nordvest en likadan har anträffats vid Undersåkers kyrka,
kring Slagsåns utlopp i Indalselfven, äfvensom utmed denna elf samt
vid Järpens cellulosafabrik på respektive c. 338 och c. 330 m. ö. h.
(Se närmare s. 69.) Detta är tvifvelsutan en för stor
öfverens-stämmelse för att bero på en tillfällighet.
I detta samband bör kanske också den utmed Storsjöns södra
sida förekommande vallen (s. 65) nämnas, äfven om densammas
uppkomst svårligen står i samband med någon isdämning.
II. Issjösediment.
Ingen företeelse, knappast isens egen verksamhet, torde ha haft
större direkt betydelse för bildningen af centrala och vestra
Jämtlands lösa jordlager än Centraljämtska issjön. I den har aflastats
den vida öfvervägande delen åtminstone af det moränmaterial, som
går i dagen, i den har afsatts mäktiga och utsträckta sand- och
lerlager, utmed dess stränder hafva isberg och sjöis förmedlat en helt
säkert betydlig block- och materialtransport.
Strandterrasser, issjöterrasser, och strandvallar, issjövallar,
markera den stora issjöns vattenstånd under olika skeden. Vid första
påseende synes det, som om dessa terrasser och strandvallar funnes
på så godt som hvilken höjd ö. h. som helst, men så är, som redan
visats, långt ifrån fallet, ty mellan de beskrifna nivåerna har jag
ingenstädes funnit några utpräglade strandmärken. Detta torde ha
sin orsak däruti, att förändringarna i issjöns vattenstånd måste
antagas ha skett jämförelsevis hastigt, då en dämmande barrier försvann.
Så länge en sådan fanns, var emellertid sjöns vattenyta i hufvudsak
konstant, oberoende om barrieren nådde t. ex. 50 eller 100 m. öfver
den höjd, som minst erfordrades. Isen kunde därför under århundraden
minskas och minskas utan att detta behöfde förändra nivån i det
vatten den dämde, förrän den kritiska punkten var uppnådd. Då
bröt sig vattnet igenom, ena gången på något kortare, andra gången
på något längre tid, men alltid med det resultat, att på nytt ett i
hufvudsak konstant vattenstånd ånvo vanns, sedan större eller mindre
delar af den gamla sjöbottnen torrlagts. Då sålunda vågor, strandis
m. m. under långa tider oafbrutet blefvo i tillfälle att verka utmed
samma plan, blir det förklarligt, huru äfven mycket smala dalgångar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
