Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Undersåkersdalens botten finnas flerstädes issjösediment, hvilkas ma*
terial och öfriga beskaffenhet ange dem såsom strandbildningar. Mellan
Hålland och Ristafallet samt fram mot Undersåkers kyrka finnes, isynnerhet
på elfvens södra sida, en mäktig och vidsträckt aflagring af en fin, något
lerig sand med mot öster sakta fallande yla, från 375 till 360 m. ö. h.
Denna torde kunna uppfattas såsom Indalselfvens deltabildning i Storissjön.
En liknande, ehuru mindre storartad sträcker sig från banvaktstugan n:o
1710 vid kyrkan utmed Slagsån och inåt dennas dal på c. 338 m. ö. h.
d. Afsen-Näldens vattenområde.
Bristen på brukbara topografiska kartor gjorde att jag afstod från att
söka uppdaga de öar, som till äfventyrs inom silurområdet stuckit upp
öfver Centraljämtska issjön, utan i dess ställe vände mig till de af
»Alsens-Hotagens skiffrar» bestående höjderna kring Näldens norra del.
Hällsjöberget i Ålsens socken. Nordost om Ålsens kyrka når denna
höjd bortåt 500 m. ö. h., men de lokala förhållandena på de något så när
skogfria södra sluttningarna äro ej gynnsamma för utbildningen af vackra
strandmarken. Issjösediment finnas ganska långt upp och på dem äro
röjningar för höslåtterns skull utförda, men själfva issjögränsen är svår att
fullt tydligt se. På bergets sydöstligaste del framträder den likväl
bestämbar, markerad genom rullade stenar, frisköljda hällar och smärre
fram-stickande uddar, mellan hvilka på ett ställe fanns en svagt utbildad terrass.
Barometern gaf här 462 m. ö. h.
Vid nedstigandet anträffade jag vid det öfversta torpet en för mig då
alldeles okänd strandlinie. Den uppträder här som en utmed bergets hela
södra sluttning utbildad, bred, svagt sluttande erosionsterrass. På densamma
finnes en och annan björk och asp etc., men i öfrigt är den nu en gifvande
höslåtter. Vid torpet, där odling å densamma skett, visar den sig bestå af
väl rulladt material, i hvilket äfven ganska stora block ingå. Barometern
angaf höjden till c. 411 m. ö. h.
På HällsjÖbergets nordöstra sluttning, inom Offerdals socken, sågs i
skogen, sedan jag kommit ned för den tvärbranta sluttningen, en större,
jämn yta använd till höslåtter och genomfluten af den bäck, utmed hvilken
gångstigen upp öfver berget leder. Det var tydligen ett gammalt delta
till nämnda bäck, ehuru dess höjd c. 368 m. ö. h. (enligt barometer) ej
kunde förenas med någon af mig då känd linie. Den stämmer emellertid
synnerligen väl öfverens med den långt senare vid Gärde urskilda storsjölinien.
Almåsen i Offerdals socken. Från »Kleppberget» eller Almåsens
syd-vestra utsprång omtalar Högbom (Geol. Fören. Förh. 14 [1892], s. 577) en
terrass, hvilken af honom uppmätts till c. 90 m. ö. Nälden. Vid en med
Nälden som utgångspunkt företagen nivellering bestämdes dess höjd till 107,3
m. öfver denna sjö, eller 410,3 m. ö. h. Då nivelleringen delvis måste
föras fram öfver rätt oländig terräng, innehåller detta tal möjligen fel på
någon meter. Strandlinien — näldlinien — är här utdanad såsom en väl
markerad erosionsterrass, delvis med fast berg som rygg, med ett 30—40
m. bredt och 2 à 3 m. sluttande terrassplan samt en brant stupande
fot. Terrassen följdes i öfver 3 km. bort mot byn Grölom; på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
