Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in i det stora arbetet. Samtidigt lyckades han äfven att få sätta
i verket en annan gammal älsklingsplan, att utgifva en vidlyftigare,
populär handbok i etnografi. Enligt den ursprungliga planen skulle
denna bok vara kortfattad och afsedd att begagnas i museet, från
hvilket den också skulle hemta sitt illustrationsmaterial. Redan 1887
talade Bahnson med värme om sina förarbeten till denna bok, som
skulle blifva honom en tröst för att han ej lyckades få genomföra
sina reformplaner i museet. Samma motstånd, som hindrat hans
sträfvanden i denna riktning, gjorde också planen för denna handbok
om intet. Worsaaes död hade beröfvat Bahnson ett godt stöd, som
han ej återfick, förrän hans vän Sophus Möller tillträdde
direktörs-platsen för de förhistoriska och etnografiska museerna. Bahnson
erhöll visserligen såsom inspektör med tjenstgöringskyldighet såväl
vid det etnografiska som vid det arkeologiska museet ej en fullt
själf-ständig ställning, men vänskapsbandet med hans närmaste
öfver-ordnade gjorde, att han faktiskt med full frihet fick genomföra den
länge drömda omorganisationsplanen. Med lif och lust kastade han
sig in i det mödosamma arbetet, som betydligt försvårades däraf, att
förhoppningarna på en ny, tidsenlig lokal tyvärr gjorts om intet.
Rastlöst arbetade han på museets pånyttfödelse, rastlöst arbetade
han på sin handbok, som nu i vidgad form ändtligen kunde skåda
dagen. Det ser ut som om han haft klart för sig, att hans tid var
begränsad och att det gällde att skynda, för att blifva färdig. Snart
efter inspektörsutnämningen började emellertid hans bröstlidande att
antaga en farligare form. I ett bref af den 22 juli 1892 säger han
med resignation, sedan han omnämnt ett anfall af sin »sædvanlige
Sygdom», att han sträfvar att »blive rask, idet mindste saa rask
som jeg overhovedet bliver; helt kommer jeg mig rimeligvis aldrig,
det gælder kun at flikke paa Sundheden saa godt som muligt og
leve med den yderste Forsigtighed. Saa gaar det forhaabentlig
nogen Tid endnu».
En resa till Grönland och en annan i Medelhafvet och Svarta
hafvet hade till syfte att stärka den vacklande helsan och gifva
honom krafter att föra sina båda hufvudsträfvanden till ett slut.
Handboken lyckades han föra så vida, att 20 häften, just lika mycket
som från böljan var afsedt för hela verket, utkommo; men planen
hade under arbetets fortgång måst vidgas, och då det förra våren
måste afstanna, voro blott Australien, Amerika och Afrika fullbordade
och början gjord till Asien. Till ännu ett par häften ligger
manuskript färdigt samt materialsamlingar till återstoden. Må man hoppas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
