- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
99

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medlem af sällskapet genom surt land och sand, genom vatten och
gyttja, och som använder sina medfödda naturgåfvor till att fånga
fjärilar och skorpioner, fiskar och krabbor och alla andra ting, som
bruka leka kurragömma med naturforskarne. Hvarje morgon bege
botanisten och jag oss ut på falt och kullar, upp genom canons och
klyftor, öfver klippor, långs med hafsstranden eller genom de
öfver-svämmade lågländerna långs med floden. Vid lolftiden mötas vi åter
alla för att göra våra anteckningar, sköta om samlingarna eller uträtta
andra nödvändiga saker, som stå i samband med målet för vår un*
dersökningsfärd. Vid denna tid höllo vi, så till sägandes, öppet husT
och det goda folket kom i flockar och öppnade sina ögon vida, i
förvåning öfver hvad vi gjorde och hvad vi hemförde från vårt
dags-arbete i det fria. Men våra mest beundrande och nyttiga vänner
voro alltid gossarne af alla åldrar upp till femton à sexton år. De
kommo snart under fund med, att zoologen betalade en cent stycket för
små ödlor och tio cents för en sällsynt orm, samt att botanisten behöfde
blomsterlökar. Vårt vistande där var en högtid för dessa unga
mexikaner, som kunde komma hvilka jägare och djurfångare som helst
på skam i konsten att fånga små och stora djur. Vi kunde aldrig
komma under fund med huru somliga af dessa fångades. Odlor
fördes till oss i oändliga variationer, upphängda i en snara på ett litet
snöre, hvilket åter var bundet vid en kvist. En gosse kunde ha två
eller tre, en annan ett dussin eller mera, alla, förstås, lefvande,
sprattlande och vridande sig i sina försök att komma loss. För
hvarenda af dessa olika slag hade infödingarna ett namn, noggranna
åtskillnader, som ej voro bekanta i andra land, där ett enda namn
var tillräckligt att utmärka en medlem af mycket olika växt- eller
djurfamiljer. Den skickligaste fångaren var en mager, smärt pojke
på 18 år, hvilken vi kände under namnet vår >krabbgosse».
Sötvat-tensträsket, tätt invid flodens mynning, beboddes af mycket stora
och vackert färgtecknade krabbor med rysansvärda och högst
förfärliga klor, såsom hummerns, i proportion till deras kroppsstorlek.
Zoologen hade försökt hvarje möjlig utväg att skaffa sig några,
genom att lägga ut fällor och vakta, men förgäfves. Fällorna hade
slagit tillsamman, men krabban hade afskurit snörena och undkommit,
och enär de endast uppträdde på skådeplatsen nattetid, då zoologen
föredrog att drömma, fanns det föga hopp att skaffa någon för
akademiens samling. Då kom vår skyddsängel i skepnad af vår
krabb-gosse, medförande fem stora krabbor i en röd näsduk. Dessa
krabbor voro präktiga och kraftfulla djur, djupt himmelsblåa med blek-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free