- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
107

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lifvet på en sådan » rancho » är högst patriarkaliskt och
ytterligt primitivt. Vid Agua Caliente äro byggningarne stora och rymliga
med en vacker pelargång, som går längs med ena sidan af huset,
ne sval tillflyktsort under hela dagen. Om blott invånarne hade
något begrepp om renlighet och trefnad, så skulle lifvet på en
ran-•cho ej sakna stort behag. Men grisar och hundar få komma in i
alla rum, kycklingar, kalkoner, dufvor och kattor ströfva omkring
öfver bord och sängar, och ingen tyckes tänka på, att man kunde
ha större trefnad genom att anvisa dem en annan, mera passande
uppehållsort. Om ni gör några anmärkningar, så säger man er,
att hundarne äro nödvändiga för att drifva bort »sorillon» eller den
vilda skunken. Grisarne måste gno omkring för att än en gång
tugga om de tuggor af sockerröret, som förut grundligt utsugits af
familjens menskliga medlemmar. Kycklingar och kalkoner måste
ströfva omkring för att samla upp alla sådana godbitar som
spindlar, tusenfotingar och skorpioner, hvilka eljest skulle ha fullt
herravälde och få allting för egen räkning. Det ligger mycken sanning
häri, och vi inbilla oss att det kanske är bäst som det är.

Det mest fruktade djuret i Baja California är skunken, som
anses mera farlig än skallerormen, »vibora cascabel». Allmänna
omdömet eller snarare vidskepelsen är den, att sorillon har rabies
och att hans bett osvikligen förorsakar döden. Den, som måste
eofva utomhus på marken, betäcker noga ansikte, armar och hela
kroppen, för att icke blotta något, som kunde blifva bitet, och tydligen
har man öfverallt en förfärlig förskräckelse för detta eljest
oskadliga djur. Det är svårt att säga, hur mycken sanning, som ligger i
denna allmänt spridda tro. Man har antecknat fall af rabies, som
förorsakats genom bett af sorillon, men det är sannolikt, att farhågan
är större än som verkliga förhållandet utvisar. » Det är helt
naturligt», sade vår värd i Agua Caliente, »att sorillons bett skall
förorsaka rabies. Han är ett högligen orent djur och lefver af allt som
är giftigt, såsom skallerormar, skorpioner, tusenfotingar och
spindlar och gericföljaktligen ifrån sig en högst ohygglig vätska,
naturligtvis måste detta åstadkomma rabies och vattuskräck. » Min
anmärkning att detta sätt att résonnera icke var fullt logiskt, upptogs icke
gynnsamt. Den allmänt spridda farhågan för sorillon var smittosam,
angrep äfven oss, och ingen af oss var angelägen att utsätta sig för
risken att bitas, hvårföre vi svepte om oss så mycket som möjligt.

Hvad skall jag säga om vår färd in i hjärtat af Sierran? En
atändig kamp mot lodräta klippor, branta stigar, klippblock och snår

Fmer, 189 7. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free