Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägen från Guaymas till Hermosillo, Sonoras hufvudstad, är hvad
klimatet beträffar, mycket lik Coloradoöknens. Det är kväfvande hett.
I början snor tåget sin väg långs med de branta klipporna, utmed
kauten af små eller större vikar; så uppnå vi en lång bro, som går
öfver en grund kanal, och stanna vid första stationen, Batamotal. Så
pass långt var vägen mycket vacker, klippor och vikar, öar beläckta
med ståtlig kaktus, längre bort berg och en öppen horisont. Efter
vårt första uppehåll komma vi ut på Sonoras slätter, vida, torra,
förbrända af solen, då det ej hade varit något regn på aderton måna-
r
der, At alla håll resa sig stora, enstaka berg, mer än tre hundra
meter höga, uppstigande från den jämna slätten likt öar från hafvet
utan några spillror vid sin fot. Detta landskap är mycket likt
det vi se i Arizona eller Nya Mexiko. Men de mellanliggande
slätterna äro mer eller mindre tätt betäckta med låga träd och buskar,
ett slags mesquite, samt äfven af högre kaktus af flere arter. Alla
åbäddarne vi öfverfara äro torra, allting är förtorkadt, och till och
med acaciabladen se ut, som om.de skulle falla af för första vindpust.
Vi åka förbi en mängd stationer, den ena lik den andra, små
byar af rörhyddor täckta med halm, då och då en litet större
adobe-byggnad. Men alla dessa byar äro bättre än de synas från
järnvägen. Jag hade senare ett tillfälle att stanna i några af dem, och
nästan öfverallt kunde jag finna ett trefligt och snyggt rum och rik
tillgång på mat: De flesta af dessa stationer äro knappast betydande
nog att behöfva omnämnas. May torena, Ortiz och Torres äro de
största. Vid solnedgången nalkas vi Hermosillo, och då vi fara öfver
floden söder om staden, måste alla göra sig klara att stiga ut.
Tåget stannar ett par minuter, på det att konduktören skall få tillfälle att
lägga några handlingar i en låda åt en sidoväg, och tillfället
begagnas af en hop pojkar att sälja orimligt stora blomsterbuketter,
apelsiner och sockerbröd. Man säger oss att det är »sevana santa» eller
den heliga veckan, och däråt* den ovanliga mängden blommor. Som
min bestämmelseort var San Miguel de Horcasitos, ungefär 40 km.
på andra sidan om Hermosillo, så hade jag uppskjutit mitt besök till
det senare stället till en annan gång. Pesqueira, där jag lämnade
tåget, var en by af minsta slag, men landskapet öfvergick allt hvad
jag hittills sett. Slätterna voro tätt beklädda med buskar och
aeacie-träd, och under regntiden måste de se vackra och fruktbara ut. Nu
voro de lika torra som det öfriga landet, men det fanns många
blommor och ej så litet gräs. Tusentals åsnor voro spridda rundt
omkring och gödde sig på acacie- och mesquitesblommor. En acacia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
