Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röra sig. Likväl kommo vi slutligen i väg och väckte mycket
uppseende långs de gator vi passerade. Hvarje främling i Sonora anses
alltid som en kapitalist, hvilken söker efter silfvergrufvor, det vore
icke möjligt att han skulle söka efter något annat. Vi kommo
långsamt framåt, men det var icke sr Lopkz’ fel, ty han bearbetade de
arma hästarne så mycket han kunde och uppfann nya utvalda ord
till uppmuntran åt de beniga djuren. 1 Sonora ha de ett
egendomligt sätt att köra hästar. Om de ha tre dåliga och en någorlunda
god för en vagn, så piskas den senare alltid obarmhertigt, och de
dåliga få släpa så godt de kunna. Sr Lopez sade att delta var helt
naturligt. »Hvad tjenar det till att piska de dåliga hästarne. De gå
inte bättre för det. Jag använder piskan där den gör bästa nyttan.»
Några kilometer utanför staden måste vi öfverfara en rännil, som
hade genombrutit och öfverflödat en mycket trång, inhägnad väg, på
ömse sidor omgifven af en kaktushäck. Här besannades mina onda
aningar, ty midt i vattnet fastnade vi. Jag har aldrig sett ett mera
gyttjigt och otrefligt vatten, om jag undantager det i en kloak. Man
skulle befara malariafeber, om man stege ned i detta vatten, men vi
måste ur och klefvo öfver kaktusbuskarne, hvilka äro fullt ut lika
svåra som de taggiga ståltrådsstängslen, om ej värre. Just som vi
hade kommit ut, anlände fyra koherdar bakom oss, och då de sågo
vårt läge, voro de så vänliga, att de fäste två rep vid vagnen och
läto sina ridhästar göra resten. Lopez’ hästar ensamma skulle aldrig
förmått att röra vagnen.
Några timmar senare slogo vi läger vid foten af Santa
Teresa-bergen, väl kända att innehålla mycket utmärkta silfverådror, men
nu icke bearbetade, till följd af det låga silfverpriset. En stor del
af landet, öfver hvilket vi färdades, var icke af allra bästa slag.
Mycket var godt, och om det vattnades skulle det vara vacker
åkerjord, men öfver stora trakter funno vi ett underlag af den mest
flint-artade och sega natur.1 På sådant land hade acacierna och andra
träd knutit sig i växten, och markens egendomlighet kunde man märka
redan på något afstånd. Där »hardpan» icke fanns, betäckte de
inhemska träden marken mycket tätt, men ingenstädes uppnådde träden
mer än 4,5 à 5 meters höjd.
Solbaddet var vid denna årstid stekhett, men ej mer än i San
Joaquim-dalen i Kalifornien, luften var dock mera fuktig. Under
förmiddagen foro vi utan att komma förbi en enda inhägnad eller
1 Detta underlag, som kallas »hardpan»k är den hårda och till odling
oljen-litra jordmån, som ligger under svartmyllan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
