Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polarexpeditioner. De öfriga af dessa expeditioner hafva dels skett
på norska fångstfartyg (segel ), dels på svenska ångbåtar, hvilka
dock icke varit byggda för färder i svår is, hvarför sådan så
mycket som möjligt måst undvikas. Därtill hafva de, såsom t. ex.
Sofia, icke varit rymliga nog för att hafva kollast för längre tid,
och Sofias längsta färd, den till Grönland 1883, möjliggjordes endast
därigenom att, utom i Skotland och på Island, genom särskildt
tillmötesgående, kol kunde erhållas äfven af den kgl. grönländska
handeln vid de danska kolonierna på Grönland.
Af de tvenne viktigaste egenskaperna för ett ishafsfartyg är den
ena, att det är så starkt byggdt, att det kan motstå åtminstone de
normala isskrufningarne. Vi veta nu genom exemplet från Fram,
att man kan minska dessas inflytande till ett minimum, om fartygets
sidor erhålla en sådan form, att ismassorna i vanliga fall tvingas
att glida under detsamma, så att fartyget lyftes, i stället för att
krossas. Dock får man väl ej tro, att denna form utgör ett
absolut säkert skydd; man kan väl äfven tänka sig inpressningar, vid
hvilka flaken skjuta öfver hvarandra på ett sådant sätt, att fartyget,
hvilken form det än må hafva, blir inklämdt mellan dessa och
krossas. Af diskussionen i Geographical Society den 22 mars innevarande
år* 1 ville det för öfrigt synas, som vore isen i den del af Polarhafvet,
som Fram drifvit igenom, icke på långt när af så svår
beskaffenhet som norr om Amerika. Det var emellertid icke blott Frams
form, som gjorde henne så motståndskraftig mot isen, utan detta
berodde äfven på det beundransvärda sätt, hvarpå hon var förstärkt
för att kunna motstå ispressningarna så mycket som möjligt.2
Ett gifvet anspråk på ett ishafsfartyg, afsedt att taga sig fram
genom svår is, är att det måste drifvas med ånga, ty om
någon-städes, så gäller det inom de arktiska trakterna att utan uppskof
begagna sig af de tillfällen till framträngande som erbjudas, och hvilka
kanske icke på länge, om ens någonsin, komma åter. Den andra
fordran på ett lämpligt ishafsfartyg är därför, alt det är så rymligt,
att det, jämte nödvändig proviant, äfven kan hysa kol för några
månaders gång i isen. Men för att spara kolen och för att för alla
eventualiteter vara säker, bör fartyget äfven hafva segelrigg. Med
segel i öppet vatten, med ånga i isen, är det minsta man kan nöja
sig med; ju mera ångan kan användas äfven i det öppna farvattnet,
1 Geographical Journal 9 (1897), p. 505.
1 Xansf.k, Fram öfver Polarhafvet, sid. 51 och följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
