- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
164

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

företaget, när han ansåg det värdt understöd. Ty man må icke tro,
att han gaf blindt, utan mogen pröfning, tvärt om han öfvervägde
saken och förstod mer än väl att skilja mellan hvad som förtjenade
understöd och hvad som icke gjorde det.

I det sätt, hvarpå han lämnade sina bidrag, framstod kanske
allra bäst det verkligt nobla i hans sätt att öfva mecenatskap. Det
var icke, som om han därmed gjorde något, som var värdt tack,
utan det var han som tackade, för att man fäst hans
uppmärksamhet vid saken. Med verklig entusiasm visste man också i Kristiania att
berätta om det sätt, hvarpå Dickson erbjöd sitt bidrag till
Nansen-fonden, man hade aldrig erfarit eller kunnat föreställa sig något
dylikt. Medvetandet därom att »richesse oblige» var sålunda hos
honom förenadt med ett lika djupt kändt »noblesse oblige», och den
man, som var van att umgås med konungar och furstar, visade i sitt
förhållande till andra en hjärtevinnande vänlighet och rättframhet.

Enastående torde vara det snabba sätt, hvarpå han besvarade
anhållan om understöd för ett eller annat företag. Då man vet,
huru ytterligt anlitad en person i hans ställning och med hans kända
frikostighet måste vara, är det rent af märkligt, huru han kunde få
tid att själf expediera alla svar, och detta så snabbt. Såsom ett
exempel må anföras ett fall från miu egen erfarenhet härom.
Det var nämligen författaren af dessa rader, som underrättade
Dickson, att Thoroddsens anslag af altinget var indraget samt att
det vore af stor betydelse för vetenskapen, att medel för
under-sökningarnes fullföljande kunde anskaffas. Detta bref afgick från
Stockholm en måndag, och redan på onsdagen hade jag svaret under
form af en anvisning på hela det erforderliga beloppet jämte några
vänliga ord för att jag vändt mig till honom. Och när man skickade
Dickson en uppsats, om aldrig så obetydlig, hvars innehåll man
trodde kunna intressera honom, kunde man alltid vara säker om ett
vänligt bref med några ord till tack, äfven detta snabbt expedieradt.

Till hvad som i det föregående nämnts om hans kärlek till
jägarlifvet må ytterligare fogas hans sträfvan för förbättrad jaktvård
inom vårt land. Själf har han sökt öka dess villebrådsstam genom
inplantering från andra länder. Han införde sålunda moripan till
vestra Sverige, men denna torde väl nu vara utdöd. På samma
sätt går det väl äfven med den vid Skeppsta i Södermanland
inplanterade canadahjorten, beroende på förföljelse från människors sida.
Vildsvin, som äfven dit infördes, visade sig vara alltför svåra
skadedjur för att kunna bibehållas. Fasaneriet på Visingsö har, som man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free