Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk, hvilkas ornamentik tyvärr i de allra flesta fall är en tanklös lek med
oförstådda former, påvisar förf., att en stor del af naturfolkens ornament
äro till ej för att blott och bart pryda, utan för att gifva uttryck åt i
deras själslif djupare ingripande faktorer. Denna uppfattning hänger på det
närmaste tillsammans med förf:s åsikt om de förhållanden, som orsaka
ornamentens första framträdande, och då författaren i inledningen till nu
föreliggande arbete ger sin ornamentala trosbekännelse (sit venia verbo),
kort affattad i ett klart och koncist språk, torde det vara lämpligt alt här
redogöra för densamma, allra helst som den ger ett godt begrepp om denna
frågas uppfattning inom den moderna skolan, som räknar d:r Stolpe bland
sina mest framskjutne män.
En del ornament hafva tillkommit genom det tekniska förfaringssättet
vid föremålens tillverkning. De benämnas de skeumorfa och erbjuda
måhända mindre af intresse än den andra hufvudgruppen af ornament,
omfattande sådana som afse att direkt afbilda ett föremål. Dessa delas i flera
grupper: de antropomorfa med motiv från nienniskan, de zoomorfa med
motiv från djuren, de fytomorfa med motiv från växtvärlden, de
fysiko-morfa med motiv från naturfenomenen (såsom regn, blixt m. m.), samt
slutligen de ideomorfa, återgifvande något abstrakt begrepp (såsom
lifsprin-cipen).
Naturligtvis kunna ornament af alla dessa olika grupper ej hafva
framträdt på en gång, utan representera olika kulturstadier. De
skeu-niorfa ornamenten måste ju redan mycket tidigt hafva uppstått, det ligger
i sakens natur. Af de andra grupperna visar erfarenheten, att de
antro-pomorfa och zoomorfa taga ett försprång framför de andra, och
egendomligt nog ge de faktiska förhållandena vid handen, att de fytomorfa senast
träda in i den ornamentala kretsen. Innan någon ornamentik kan uppstå,
så anser förf., måste menniskan hafva lemnat »samlarens» kulturstadium
och nått fram till jägarens. Så långt hunnen förstod menniskan att
tillverka vapen och redskap, och i den hårda kampen för tillvaron lärde sig
vilden att iakttaga djurvärldens skiftande former. Sannolikt har vid
tillverkandet af något redskap materialets tillfälliga likhet med något djur
gif-vit anledning till de första konstnärligt danande snitten för att fullständiga
bilden. Sedan förmågan att afbilda ett djur blifvit utvecklad, kunde olika
anledningar förefinnas för denna förmågas användning. Så kunde man
afbilda ett djur antingen till erinran af någon jaktbragd eller också därför att
djuret på något sätt stod i samband med religiösa föreställningar o. s. v., o. s. v.
Allt eftersom det ena eller det andra af nyss anförda förhållanden
egl rum, togo ornamenten vid sin vidare utveckling olika riktningar. Vid
det förra tillfället fick bilden en historisk, en berättande karakter, och den
utbildade sig flerstädes till bildskrift. Därvid inträffar, och det är d:r
Stolpes förtjenst att hafva påvisat detta, det egendomliga förhållandet, att å de
ställen, där bildskriften utvecklat sig, där har den förkväft ornamentiken.
Ornamentformerna äro i dylika trakter få och torftiga. Häraf synes framgå,
att bildskriften och ornamentiken på något sätt ersätta hvarandra, och man
kunde nästan blifva frestad att säga, det ornamentiken delvis är en
individuel bildskrift och bildskriften en generaliserad ornamentik.
Insköt man under bilden en religiös eller vidskeplig föreställning är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
