- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
213

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skogseld, så var det nödvändigt att få visshet i detta afseende, hvarför
jag gick ned till närmast nedanför belägna öppna plats. Det
visade sig dä, att skogseld utbrutit helt nära den biflod till Bio Åysén
vi på sista tiden föjjde, just på det ställe, där vi intagit ett
frukostmål, och 78 timmar sedan vi lämnade platsen. Någon direkt
fara för oss fanns icke, ty äfven om elden hastigt skulle få stor
spridning och hindra vår återmarsch samma väg vi kommit, gåfvos
dock flere utvägar att draga sig ur spelet. Fara var det dock, ocb
den låg däruti, att min depot af lifsmedel, samlingar m. m. var anlagd
några hundra meter från brandstället. Det kunde ock inträffa, att
elden ginge öfver floden och spärrade vägen för de återvändande
bärarae, som i så fall sannolikt skulle råka ut för mycket stora
svårigheter, antingen de försökte kringgå det brinnande området för att
uppnå mig eller återvända till den db Fischebska afdelningen. I
hvilket fall som helst skulle de komma att lida brist på eller sakna
lifsmedel. Detta ingaf mig åtskillig oro, men för tillfallet var intet att
göra. Så tidigt som möjligt följande morgon gingo vi gifvetvis ned
for att sätta depoten i säkerhet. Natten hade lyckligtvis varit
alldeles lugn och elden därigenom tagit föga spridning. Depoten blef
alltså bragt i trygghet och allt återfördt till vår sista gemensamma
tältplats, den tjugoåttonde.

Om vårt folk är på få undantag när endast godt att säga. Flere
utmärkte sig genom mycken seghet och genom att utan knot bära äfven
de tyngsta bördar. Ett fel hade de dock alla. De voro utan undantag
ytterst vidskepliga, och ett par exempel därpå må här anföras. Såsom
förut nämnts, hade jag att under bestigningen af »Cordon de Bella
Vista» efter två dagar återsända en af männen. På utsatt dag blef
också en af de mig åtföljande chiloterna tidigt på morgonen tillsagd
att återvända till den de Fischebska afdelningen och erhöll den
upplysningen, att han kunde uppnå densamma på aftonen. »Skall jag
gå ensam?» blef, som jag väntat, mannens fråga.

»Ja, naturligtvis», var mitt svar.

»Då går jag ej», förklarade mannen bestämdt.

»Nå väl», upplyste jag,» i så fall får du ingen aflöning, så länge
du stannar bos mig.»

Mannen funderade på saken en half timme. Därefter snörde
han ihop sina tillhörigheter och gick och upphann också, efter hvad
jag sedermera erfor, samma afton de Fischers afdelning.

Hvarför vägrade mannen att gå? Förklaringen skall strax
lämnas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free