Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N0TÏ8EB.
255
aft jag’ behöfde 80,000 kronor, men att han också trodde sig v el af, att jag
icke ville mottaga penningar utanför Norge, eftersom jag ville hafva derh’
till en norsk expedition. Emellertid tyckte han, att dét skulle vara synd
om jag skulle hindras af brist pä medel, oeh därför erbjöd han sig att,
såvida jag ej kunde få penningar pä annat vis, låna mig hvad jag behöfde.
Sedan expeditionen lyckligen afelutats skulle det nog, menade han, ické
blifva mig någon svårighet att återbetala penningarne, och mgen kunde jtf
under sådana förhållanden säga annat än att expeditionen utförts med
norska medel. Detta ädelmodiga anbud rörde mig mycket, och jag skref
till svar, att om stortinget ej beviljade medlen, skulle jag ytterligt gärna
antaga hans anbud; men jag ansåg det på samma gång vara min plikt
att göra honom uppmärksam därpå, att för den händelse expeditionen
misslyckades — hvilket ju också kunde tänkas — då skulle jag sannolikt
aldrig se mig i stånd till att återbetala pengarne, och detta vore ju för
honom särdeles ogynnsamma villkor att lemna några pengar på. Sålunda:
om expeditionen misslyckades, finge han det tvifvelaktiga nöjet att bestrida
en icke obetydlig del af utgifterna, medan han däremot, om expeditionen
lyckades bra, endast hade tillfredsställelsen att hafva lånat densamma
penningar.»
»Härpå erhöll jag ett riktigt älskvärdt bref till svar, i hvilket han .
yttrade, att allt detta skulle jag ej bry mig om. Han vore å ena sidan
säker på att expeditionen i hvarje fall skulle hemföra viktiga resultat, och
å andra sidan vore det deltagarne i expeditionen och icke han, som riske*
rade något. Sedan kom han hit till Kristiania för att se på Fram, och
jag träffade honom då för första gången. Han gjorde på mig ett utom*
ordentligt tilltalande intryck. Han sade mig då, att om det förhölle sig så,
att jag ville mottaga hans penningar, så ville han ju hellre gifva dem till
expeditionen än låna dem. Som du vet, blefvo penningarne emellertid
beviljade af stortinget, och jag kom därföre aldrig att begagna mig af hans
anbud. Men lika uppmuntrande är det dock att hafva mött en så sällsynt
och oegennyttig offervilja.»
»Då jag erfor telegrammet om hans död, gjorde detta på mig ett djupt
intryck, och jag kände starkt, hvilken stor förlust polarforskningen där*
igenom har lidit; jag skulle gerna på ett eller annat sätt velat visa mitt
deltagande, men jag fann ingen form att göra det på, som icke kunde synas
påfluget. »
»Det är i sanning ett stort lifsverk, som denne mannen efterlämnat
ensamt på forskningens område.»
Dick80n8 8und. Till de ofvan sid. 165 anförda geografiska namn,
som äro uppkallade efter Oscar Dickson, kan nu äfven fogas »Dicksons
sund» på Franz Josefs land, vid ungefär 81° 85’ n. br., 58°—59° o. 1.,
och hvilket går mellan Hohenlohes ö och Coburgöarna. Sundet, som
erhållit sitt namn af Nanskn, synes på dennes karta Öfver Franz Josefs
land i »Fram öfver Polarhafvet (2:dra delen) samt angifves äfven på land*
förtoningen från samma land i anförda arbete, 2:dra delen, sid. 213.
Å. 6. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
