- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 17 (1897) /
264

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af Ishafvet, och var det därför äfven på sistnämnda antagande som
man förnämligast grundade sitt hopp om framgång af detta första mera
omfattande försök att använda brefdufvor i polarforskningens tjenst.

Någon träning i vanlig mening kunde naturligtvis icke komma
ifråga, så länge dagarne ännu voro mörka där uppe. Dessutom skulle
dufvorna naturligtvis hafva flugit söderut, om de utsläppts på flygt
strax efter deras ankomst dit upp. Man måste därför inskränka sig
till att inrätta dufslagen med så vidsträckt utsikt som möjligt samt
att under de ljusa middagstimmarne vid klart väder ställa dufvorna
i stora burar på höjder, hvarifrån de hade god utsikt åt alla
väderstreck.

Vid ankomsten till Norge voro dufvorna mycket medtagna efter
den långa resan. Af de sjuttiotvå, som kommo till Fruholmen, måste tre
dödas. De öfriga kryade snart till sig och trifdes godt. Då det led
fram på våren och dagarne blefvo ljusa, gjorde herr Horneman försök
med att släppa några dufvor från en höjd på Fruholmen, hvarifrån
de sågo dufslaget, men de flögo alla söderut utom två, som hade
lagt ägg, och två andra, hvilka flögo omkring på holmen en hel dag
och föllo offer för höken. På anmodan från Stockholm att träna
dufvorna på längre afstånd på hafvet, sände herr Horneman den 17
april s. å. åtta dufvor med en hvalfångare några mil ut till hafs,
hvarifrån de alla släpptes på en gång. Af dessa återvände fyra
till Fruholmen, de andra flögo bort.

Den 20 april infångades en brefdufva på norska briggen
Frivold midt i Nordsjön mellan Liridesnæs och Shields. Den var af
samma utseende som Andrée-expeditionens brefdufvor samt hade på
stjärtpennorna märken efter stämpel. Vingarnes insida, där
expeditionens dufvor voro försedda med tydlig stämpel, hade kaptenen
egendomligt nog ej undersökt. Då fartyget närmade sig engelska kusten,
hade dufvan flugit bort. Kaptenen å Frivold, hvilken undertecknad
träffat i Finmarken och hvilken åtnjöt anseende såsom en tillförlitlig
person, bedyrade i flera personers närvaro riktigheten af sin uppgift
samt var öfvertygad om att dufvan i fråga var en af dem, som tre
dygn förut släpptes på flygt i Ishafvet, cirka 1600 km. från stället,
där den i mycket utmattadt tillstånd slog ned på fartyget.

Under de nio dygn, som jag i början af juni 1896 vistades
på Fruholmen, släpptes upprepade gånger fem à åtta dufvor på
kortare afstånd från dufslaget. De som hade lagt ägg, flögo genast
tillbaka till dufslaget; några flögo omkring till närliggande öar, där
de uppehöllo sig ända till ett dygn, innan de flögo tillbaka till sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1897/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free