Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under den historiska tiden icke varit så hög, som mången velat
påstå, framgår af därstädes befintliga ättehögar, runstenar och
hällristningar, hvilka naturligtvis icke ha kunnat tillkomma under
vatten vtan.
Till stöd för att högre vattenstånd, än de nuvarande, varit, sedan
landet börjat bebyggas, därstädes rådande, plägar man åberopa sägner
om gamla farleder långs flera af vattendragen ända till 80 m. höjd
öfver Mälarens nuvarande vattenstånd. Det uppgifves t. o. m. att
det ännu skulle finnas i berg fästa järnringar för att därstädes
fast-göra fartyg.
Oaktadt flitig forskning har jag dock aldrig lyckats återfinna
någon enda sådan ring, hvartill orsaken är den, att sådana aldrig ha
funnits till, af det enkla skäl, att konsten att i berg borra hål, för att
däri fästa ringarne, blef här i landet känd först under 1600-talet, och
sedan dess ha inga ringar tillkommit på de uppgifna ställena.
Detta utesluter naturligtvis icke, att flera farleder funnits långt
in i landet, ty därom finnas historiska bevis; men fartygen drogos
då, som nu i Norrland, förbi mötande fall och forsar. En sådan
farled var bland andra den, som från Trälhafvet, förut kalladt
Trolle-hafvet, ledde förbi Tuna till Garnsviken och genom flera små sjöar
till Hederviken, samt vidare därifrån förbi Skepptuna, Vidbo, Husby
och Östuna kyrkor till den i Fyrisån utmynnande Säfjaån. Mora
stenar, där konungaval försiggingo, ligga utmed denna farled. Där
har också Folklands tingslag legat, som på sin tid var en nagel i
ögat på Sigtuna.
Af ett Birger Folkesoxs salubref, den 4 juni 1331, till
erkebiskop Olof, framgår att Fyrisån då hade två utlopp genom
Upsala-åsen vid Flottsund. I nämnda bref talas nämligen om en östra gren,
som, nu liggande med sin botten högt öfver vattenytan, rann ut vid
Kungshamn, där Upsalakonungarne hade sina vikingaskepp förtöjda,
synbarligen därföre att de icke kunde omedelbart föras upp till
Upsala. Den venstra grenen kunde då icke vara någon annan än
den nuvarande, som då icke var så djup och bred som nu, ty eljest
hade den vid Kungshamn icke kunnat finnas. Landet därofvan var
ända intill Upsala en stor sjö, hvaraf Föret är en kvarlefva.
Åtskilliga i gamla permebref befintliga uppgifter gifva stöd för ett sådant
antagande.
Funnes icke i Mälarens många tillflöden ett så stort antal vatten
verk, som förhållandet verkligen är, hvilka uppdämma mycket af
vår-och höstflödenas vatten, för att sedermera i mån af behof fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
