Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bundna, likaledes platåformade Beteiusberg; nordosl om detta höjer
sig det tredje partiet, den ensamma Hårfagrehaugen.
För geologen är det tydligt, att dessa platåberg äro rester af
fordom vidsträcktare platåer, och att det endast är basaltens stora
motståndskraft mot förvittring och erosion, som vi hafva att tacka
för att dessa berg ännu finnas kvar. Basalten är dock här, liksom
diabasen på toppen af Västgötabergen, endast ett täcke öfver mjuka,
lätt förstörbara sedimentära bergarter, af hvilka icke skulle funnits
ett spår i behåll, om ej det skyddande basalttäcket varit. Dessa
sedimentära sand-, 1er- och skifferlager m. m. höra till jurasystemet, och
Flg. 13. Parti af Tordenskjolds berg från söder. Öfverst synes basalten i platåkanten, därunder
s nöd rif vom a. Efter fotografi af G. Andersson.
hafva vi i desamma funnit en stor mängd intressanta såväl växt- som
djurförsteningar, tillhörande flere olika horisonter.1 Mohns berg och
Hårfagrehaugen, som hafva en viss likhet med hvarandra, äro genom
erosionen isolerade från de närbelägna platåerna, och det senare berget
visar ett längre framskridet isoleringsstadium än det förra, hvilket
ännu delvis sammanhänger med platån söderut. Äfven det längst i
öster belägna, isolerade Johnsens berg är byggdt på samma sätt som
de öfriga platåbergen; dess topp utgöres af basalt, under hvilken
komma på försteningar rika juralager. Den nu omnämnda
täck-formiga basalten har fordom varit lavaströmmar, i hvilkas biåsrum
1 Om Kung Karls lands geologi kommer jag på annat ställe att publicera ett
utförligt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
