- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 19 (1899) /
89

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fann jag 110 m., men lödningarna gjordes under svåra förhållanden,
och sjön har antagligen i sin midt betydligt större djup.

1 geologiskt och topografiskt hänseende äro de ifrågavarande
sjö-arne mycket intressanta. De äro otvifvelaktigt klippbäcken, ehuru
detta icke är strängt bevisadt, och de framför dem liggande lösa
jordlagren utgöras icke af morän, utan af fin sjösand. För icke lång tid
sedan ägde de en betydligt större utsträcknig än nu, och troligen
ha alla sjöarne i denna trakt sammanhängt till ett betydande vatten.
Åtskilliga iakttagelser gjordes under vår resa öfver strandterrassema
från denna tid (synliga å fig. 8), hvilka i flere hänseenden
komplettera hvad man förut kände om dessa förhållanden.

Den natur, vi ofvan skildrat, sträcker sig ungefär till nedre ändan
af Lake* Tagish (fig. 2). Därefter breda dalarne ut sig betydligt, deras
väggar resa sig ej brant, utan bergen uppnå först på något afstånd från
dalbottnen sin fulla höjd, som emellertid ännu mäter omkring 2,000
m. Ej ens själfva topparne äro så spetsiga som förut, men det
är särskildt i dalens närmaste, lägre omgifningar som olikheten
framträder. Alla kullar och åsar hafva nämligen utprägladt rundade
former, och ser man närmare på deras sidor, så finner man dem
glatt-slipade och försedda med isfåror samt refflor.

Det är ett högst intressant område som nu följer. Det
omgif-vande landet blir lägre, ju längre norrut man kommer, men eftersom
också dalen sänker sig, blir den relativa höjddifferensen icke mycket
mindre än förut. Redan genom Dawsoks undersökningar har man trott
sig veta, att, medan isen under istiden täckte bergskedjorna i söder, den
likväl icke nådde upp synnerligen långt mot norr, utan att samtidigt
härmed just de norra, kallaste delarne af Alaska och Yukon voro
isfria. Ingenstädes på jorden har man nu ett så godt tillfälle som
här att i omedelbar anslutning till forna glaciationsområden se, huru
ett land med Skandinaviens klimat och med dettas bergarter skulle
taga sig ut, om istiden icke fått inverka omgestaltande på dess yta.
Den egentliga skillnaden mellan Klondike-områdets nuvarande och
Skandinaviens forna utseende betingas väl af det torrare klimatet
där, som gjort att landet fått mera platånatur.

Vi ha förut passerat den centrala fjällkedjans region samt
rand-sjöames område, där berggrunden öfver stora sträckor är blottad, och
framskjutande partier antagit en typisk moutonné-form. Fortfarande
bibehåller landskapet samma skaplynne. Ännu kring mynningen af Big
Salmon River (fig. 2) ser man berg, i detalj sönderskurna, men med
framskjutande partier rundade af isen. Afrundriingen är dock ej så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1899/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free