Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i att Klondikes upptäckare fått hänga i närmaste träd. Men så såg
man på det prof han medfört af guldet; man besinnade sig, ändrade
åsikt, och inom kort voro alla på väg upp till det nya området.
Småningom hade hvar enda man i distriktet gått dit upp, och
likväl voro efter två månader blott omkring 300 »claims stakade» eller
inmutningar gjorda. Men dessa personer hade också fått sin
belöning, vore det än för ett helt lif fullt af arbete och svårigheter. Det
är ej det minsta tvifvel underkastadt, att de nu tillsammans
representerade en förmögenhet af 150 millioner kronor, således i medeltal
mer än en half million för hvar och en, och ändå visste de, att där
fanns rik grund kvar, fastän ingen fanns till hands, som kunde
inmuta den. En ny rusning till distriktet följde vid jultiden, när
nyheten hunnit fram till Circle City, men sedan voro nu dessa män
för mer än ett halft år fullständigt afstängda från den yttre
världen af tusen km. ödemarker, insvepta i en arktisk vinters
fruktansvärda stränghet.
En dag i juli 1897 inlöpte emellertid ändtligen den med
guld-gräfvare och nära två tons guld lastade ångaren Portland i Seattles
hamn. Med blixtens hastighet spred sig nyheten öfver hela den
civiliserade världen, och till Amerikas västkusthamnar började en
folkvandring, som ännu fortfar, men som tog sina största proportioner
i slutet af sommaren 1897 och början af år 1898. De, som ville
göra resan redan samma sommar, måste underkasta sig ofantliga
besvärligheter och ännu större kostnader, ty det var oundgängligen
nödvändigt att taga med sig åtminstone något proviant, och hjälp
med transporten stod knappast att få för penningar. Men de som
kommo fram, och de utgjorde i hvarje fall flera tusen, ha i regeln
fått det bra, ehuru naturligtvis med en del undantag. De rykten,
som utbredts om hungersnöd och dylikt, ha ej haft någon grund.
Däremot voro lifsmedelsprisen, som affordrades de nykomna, ofta
oerhörda och uppgingo under vintern i allmänhet till en dollar
skålpundet för förnödenheter af alla vanliga slag. Det lär vara
faktiskt sant, att man undantagsvis betalat ända till 125 dollars eller
nära 500 kronor för en säck mjöl om 50 skålpund. Men då det var
fullt upp af arbete att få för en och en half dollar i timmen, så var
detta af ringa betydelse; man beräknar ju för en person icke mer
än omkring 3 skålpund om dagen.
Men det var många, som ej hunno fram före vinterns inbrott.
Värst hade de det, som infröso å nedre Yukon. Jag var själf i slutet
af juli detta år med om att taga emot en båtlast af dessa stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
