- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 19 (1899) /
137

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rikligen utrustat de tre unge männen, hvilka »flugit mot norden»,
men hvilka själfva förut alldeles af fri vilja beslutit sig för färden.

Efter utförliga och tillfredsställande svar på den intresserade
»furstens» många frågor vände han sig slutligen till sitt folk med
följande tal:

»I hafven hört, hvad desse herrar hafva berättat om de unge
män, hvilka företagit denna underbara färd. Man vet icke, om de
nått målet för sin färd eller icke; man vet icke hvar de äro, om
de äro lefvande eller döda. Och nu, lyssnen väl till hvad jag säger
och bjuder eder. Om I finnen desse män lefvande, så skolen I icke
döda dem, ty de äro döpta, fast de icke göra korstecknet, utan I
skolen i stället gifva dem mat och hjälpa dem på allt sätt; finnen
I dem sjuka, skolen I koka renkött och gifva dem samt varm
renköttsoppa och varm renmjölk; finnen I dem åter döda, så skolen I
ej röra ett hår på deras hufvuden utan, om de påträffas sommartid,
lägga dem i en djup ishåla och förvara dem väl till vintern, och, om
de påträffas under vintern, fortast möjligt forsla dem till närmaste
station och anmäla fyndet hos närmaste tjänsteman.»

Skogsgränsen träffade vi strax söder om stationen Rybnoje, hvarest
på Chatangaflodens östra strand växa spridda och förkrympta
lärkträd. Här nå dessa alltså till omkring 72° 50’ nordlig bredd, och
hilda världens nordligaste skog; se bilden sid. 147.

Emedan de renskötande nomaderna, af hvilka vi voro helt och
hållet beroende för vår fortkomst, ännu icke återkommit från tundran
till sina vinterjurtor, måste vi vika af öfver höjderna invid nämnda
flod upp på tundran och uppsöka infödingarne i deras läger. Detta
var stundom förenadt med ganska stora vanskligheter, då våra förare
endast visste på ett ungefär — d. v. s. på ett par eller tre mil
nära — hvar deras närmaste grannar uppehölle sig. Om det var
klart väder och jämförelsevis lugnt, så att spåren efter de långa
renslädarne syntes i snön — här åka nämligen renvaktarne, då de
valla sina hjordar, i stället för att, såsom våra lappar, löpa på
skidor — var det mindre svårt att finna lägerplatsen, ty här är
rikedomen på det yppersta bete så stor, att man ej, såsom i
lappmarkerna, behöfver uppsöka sådant många mil från lägret. Infinner
sig vargen eller utbryter svår storm, sprides däremot hjorden vida
omkring. Då det kan vara förenadt med stora faror att färdas öfver
vidsträckta tundror vintertiden, begifva sig alltid infödingarne i
november månad till skogsgränsen i söder, där de ha jurtor, i hvilka
de tillbringa vintern. r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1899/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free