Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tationen gör intryck af att befinna sig i fullständig hvila (ur
växt-geografisk synpunkt) och erbjuder därför tillfälle till intressanta
jämförelser med Skandinaviens, där t. ex. granen enligt en allmänt
rådande uppfattning ännu ej fullbordat sin utbredning. Å mot söder
vettande, torra flodsluttningar finner man ren tallskog, å mot norr
vettande, fuktigare mer eller mindre ren lärkträdskog. Allt efter som
floden under sina i synnerhet i bergstrakter talrika krökningar inslår
en östlig eller västlig riktning, så att säga byta flodens vänstra och
högra sida vegetation ; när floden rinner mot öster, har man de torra
lokaliteterna med tallskog å dess vänstra sida, när den, såsom å
kortare sträckor ofta är fallet, får ett västligt förlopp, återfinnes
tallskogen på högra stranden. Då det emellertid är tydligt, att
skillnaden mellan torra och fuktigare lokaliteter ingenstädes är skarp,
kan ej heller någon skarp skillnad uppdragas mellan tall- och
lärkträdskog; inom öfvergångsområdena äga blandskogar vidsträckt
utbredning. Granen (Picea obovata) och björken (Betula alba) äro
äfven allmänna, dock hufvudsakligen å gammalt flodområde vid
sidorna af floden och å äldre öar.
Undervegetation af såväl högre som lägre växter utmärkes af
den ytterligaste enformighet. Härskande typer bland de förra äro
några af våra vanliga risväxter, framför allt pors (Ledum
vidare odon (Myrtillus uliginosa), lingonris (Vaccintum vitis tdcea)
och mjölonris (Arctostaphylos uva ursi), sinsemellan fördelade
hufvudsakligen efter markens olika fuktighetsförhållanden. Å gammalt
flodområde uppträda delvis andra typer, men äfven här finnes blott
ett fåtal arter. En omväxlande vegetation af örter träffas
hufvudsakligen å branta bergs- eller jordsluttningar mot floden, där skog
ej växer, samt på öfversvämmade ställen, där vegetationen ej blott
blir mera formrik, utan äfven på sina ställen utomordentligt yppig;
det senare är dessutom i allmänhet fallet inom områden, där skogen
förstörts genom uthuggning eller brand. Mossvegetationen i skogen
företer samma enformighet; å kalkstensklipporna, som utmed öfre
Lena på långa sträckor träda i dagen, torde väl en rikare
mossvege-tation förefinnas; dock erbjöds dessvärre endast en gång tillfälle att
närmare undersöka en sådan lokal, nämligen vid Kirensk, hvarifrån
en samling mindre vanliga former hembragts.
Till Jakutsk ankom expeditionen den 10 juni, och med glädje
erfor jag, att en veckas uppehåll här skulle göras, innan färden
fortsattes norrut. Området kring Jakutsk är i botaniskt hänseende
ur åtskilliga synpunkter af ovanligt intresse. Staden ligger å flodens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
