Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resa, 1885—1886, en aktad ställning som sjahens lifmedikus och speciellt
tandläkare.1
Näst efter perserna i folkmängd och betydenhet komma de
tariska och turlcmeniska folken. Mongoliska folk ha väl aldrig alldeles
saknats i Persien. Deras nuvarande talrika förekomst torde isynnerhet
bero på de mongoliska invasionerna under Dsjingis-kan ochTiMUR Lenk.
Turktatarernas bufvudsäte i Persien är Aserbeidsjan, där de
utgöra den egentliga kärnan af befolkningen ; men turkiska byar finnas
blandade med persiska ända till inemot Kasvin och Hamadan.
Vidare uppträda de i större myckenhet sydost om Ispahan samt i
landskapen norr om Teheran. Dessutom träffas turkar i alla Persiens
städer som ämbetsmän eller köpmän. Utanför Persien finnas turkar
af samma stam i stort antal i Transkaukasien.
Till växten äro turkarne större och starkare, men också
klumpigare än perserna. De äro tappra och stridbara och förakta de
okrigiska perserna. Ehuru ej saknande andlig begåfning, kunna de
dock ej häri mäta sig med perserna och spela därför, ehuru landets
eröfrare, blott den andra rollen.
Deras religion, sjiitismen, skiljer dem mer från deras stamfränder
osmanerna i Turkiska riket än från perserna. De tala en turkiska,
som ej afviker mer från osmanernas, än att de ömsesidigt förstå
hvarandra. De flesta förstå ock persiska, ehuru de tala den dåligt.
Turkiskan var till midten af århundradet hofspråk, men har sedan
undanträngts af persiskan.
De turktatariska stammarne i Persien skattas till omkring en
och en half million. De flesta af dem ha bosatt sig och äro ej
främmande för civilisation, hvilket i synnerhet gäller om Aserbeidsjans
turkar. Dock finnas ännu i bergstrakterna råa turkiska nomadstammar.
En sådan är t. ex. sjah-sevenzerna på den rysk-turkisk-persiska
gränsen. De äro ett rent nomadfolk, som med sina hjordar drifver
omkring än på ryskt, än på turkiskt eller persiskt område. De
skildras som ett lögnaktigt och orenligt tjufpack med mycket liten
aktning för laglig ordning. Trots sitt vackra namn — det betyder
»sjahens älsklingar» — äro därför sjah-sevenzerna en källa till ständigt
bekymmer för den persiska regeringen, då de ej blott oroa dess
egna undersåtar, utan ock oupphörligen förorsaka förvecklingar med
de båda mäktiga grannstaterna. För att hålla dem någorlunda i
styr ha Ryssland och Persien måst komma öfverens om utnämnandet
af en särskild ämbetsman, som med residens på gränstrakterna skall
1 Genom Persien, sid. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
