Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baserad grufdrift ägde rum, och från hvilka länder vi fått en väsentlig
del af det guld, som antäffats i Skandinaviens jord. Det tredje
guldlandet var den Pyreneiska halfön, hvars sydöstra del särskildt ansågs hysa
outtömliga rikedomar af den ädla metallen. I forntiden vanns här ända
till 20 000 skålpund (c:a 20 mill. kr.) pr år; 1882 var däremot värdet
af de spanska grufvornas guldproduktion blott 6500 kr. Det fjärde,
mindre omtalade, men kanske ej därför mindre rika området var Irland,
hvarifrån äfven till Skandinavien guldexport ägde rum.
Det största intresset vid guldets forntida historia knyter sig
emellertid till dess betydelse som kulturspridare. Till länder, som hyste den
efterlängtade metallen, sökte sig djärfva handelsmän från kulturens gamla
stamhem i östern och förde med sig nya tankar, nya färdigheter, med ett
ord en ny och rikare kultur. Det är också därför som de guldrika
länderna tidigt drogos in i kulturfolkens krets. Thraciens guldrikedom var
ej utan betydelse för den helleniska kulturens första uppspirande under
feniciemas påverkan, och till Skandinavien nådde de nya
kulturströmningarna så hastigt och i så rikt mått till väsentlig del därför, att dess
kuster hade att bjuda på den i forntiden lika högt som guldet skattade
bern-stenen.
D:r N. O. Holst upptog till besvarande en af föredraganden
framställd fråga, om motsvarigheter till »det gyllene skinnet» voro kända på
andra håll. Vid guldets framställning ur den allmännaste guldmalmen eller
den guldförande kvartsen tillgår vanligen så, att malmen krossas och
fin-pulveriseras, hvarefter den, uppslammad af en vattenström, föres öfver
kopparskifvor belagda med kvicksilfver. Genom amalgamering med
kvick-silfret kvarhålles det mesta guldet och särskildt de gröfre och tyngre
partiklarna. De allra minsta hållas däremot fortfarande uppslammade af
vattenströmmen och föras vidare. För att uppsamla äfven dessa lägger
man i afloppsrännorna filtar i syfte att håren skola kvarhålla de smärre
guldpartiklarna. En sådan filt är sålunda en fullständig motsvarighet till
»det gyllene skinnet». Man kan få se den i snart sagdt hvilket af de
vanliga guldextraktionsverken som hälst.
Att Europas guldproduktion i gamla tider var betydligt större än nu,
är mindre besynnerligt, än det vid första påseende kan synas. Fordom,
då kroppsarbetet var mindre dyrbart än nu, ansågs det vanligen önskvärdt,
att de olika länderna om möjligt kunde inom sina egna gränser
framställa de ädla metallerna, äfven om resultatet icke motsvarade kostnaderna.
Det är sålunda väl kändt från vårt eget land, att man i en tämligen sen
tid idkat guldgrufvedrift vid Ädelfors i Småland långt efter det denna
drift upphört att vara lönande. Man fortsatte grufarbetet, emedan det
var privilegierad t, men till slut arbetade man endast för syns skull. Man
gick sålunda fortfarande ned i grufvan, men sysselsatte sig där med helt
andra arbeten än grufbrytning.
Vidare bör erinras därom, att det alluviala guldet eller flodguldet
ofta förekommer tämligen ytligt i jordlagren och därför ofta är mycket
lätt åtkomligt. 1 Kalifornien och Australien har det därför just i våra
dagar inträffat, att guldgräfvarne vid upptäckten af nya guldfält strömmat
till i stora massor och icke dragit bort förr, äo de gjort något så när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
