Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
summa öfverstiger de årliga utgifterna, hvarför sjahens skattkammare
sväller af rikedom.
Den persiska arméen består af tre hufvuddelar.1 Först af ett stort
irreguliert kavalleri, uppställdt af nomadstammarne och
kommende-radt af deras kaner. Det är ej alls organiseradt och är, då det saknar
all disciplin och vanligen äfven sold, till större fara än forsvar fôr
landet.
Vidare af en halfregulier armé, bestående af infanteri, kavalleri
och artilleri, uniformerad och öfvad på någorlunda europeiskt sätt
under öfverinseende af flere europeiska militärer, som för ändamålet
inkallats af Nasr-ed-Din. Den utgör kärnan af Persiens forsvarskraft.
Slutligen af en irregulier milis, hvilken, uppställd af lokala
distrikt och städer för dessas eget försvar, utgör ett slags landtvärn,
men saknar all betydelse.
Officiellt uppges den persiska arméen till en styrka af mellan
150 000 och 200 000 man, af hvilket antal 80 000 skulle komma på
den reguliera arméen; men dessa siffror måste betydligt reduceras,
om man vill veta den verkliga krigsstyrkan. Curzon uppger den
stående, någorlunda krigsdugliga hären till blott 30 000 man.3
De persiska officerarne äro som klass betraktade mycket
underhaltiga. De äro okunniga och odugliga och kunna ej gärna vara
annat, då officersbeställningar vanligen gå i arf eller säljas af
cheferna åt den mestbjudånde. Nasr-ed-Din har väl genom sitt kungliga
kollegium och genom inkallandet af europeiska instruktörer gjort
försök att höja såväl officerskåren som hären i allmänhet, men ännu
lär det finnas ej så få officerare, som aldrig burit en uniform eller
deltagit i en exercis. På slagfältet lider den persiske officeren af en
oemotståndlig böjelse för att springa.3
Soldaten är illa född och illa klädd. Hans sold stannar till
stor del hos officerarne, hvilka han också innerligen hatar.
Soldatmaterialet är godt, delvis ypperligt, men under den usla ledning,
som bestås, blir det i grund fördärfvadt. På slagfältet springer
soldaten undan för fienden i kapp med sina officerare. Den reguliera
persiska arméen har lidit skamliga nederlag mot oordnade
nomadhopar, och i engelsk-persiska kriget flydde en gång 10 000 persiska
soldater för 300 engelsmän.4
Enligt Turkmantsjaifreden, 1828, får Persien ej hålla några
krigsfartyg på Kaspiska hafvet. Något liknande förbud finnes ej för
1 Curzon I, sid. 589. — * Curzon I, sid. 590. — * Curzon I, sid. 605. —
4 Curzon I, sid. 608.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
