Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de folk, hvilka ännu i dag använda de för de blekingska kustfynden
utmärkande stenåldersföremälen, som ock de, hvilka under långt
svunna tider betjänat sig af desamma och till sitt ursprung kunnat
bestämmas, tillhöra den mongoliska rasen. Klart är ock, att då nu
i sydöstra Sverige påvisats fynd, hvilka äro minst lika gamla som
de äldsta af de stora stenkamrarne, den med ledning af
stenkamrar-nes utbredning uppställda hypotesen om en invandring utmed vårt
lands västra kust antingen icke är tillräckligt grundad eller gäller om ett
senare inflyttad! stenåldersfolk.* 1 * För antagandet, att ett folk, befryndadt
med de af Tacitüs och Pbokopios omnämnda skridfinnarne eller nutidens
lappar, under äldsta tider innehaft hela norden, tala de arktiska
före-emålens förekomst ej blott i Sydsverige, utan äfven på öarne, där t. o. m.
dylika i riklig mängd anträffats som grafgods3, de af mig och andra
under senare tider undersökta egendomliga stenåldersgrafvarne3, den
sedan länge anmärkta beskaffenheten af vissa stenålderskraniersamt flera
andra omständigheter, som skulle blifva för vidlyftigt att här anföra.
De föga märkbara spåren af de äldsta tidernas människa
förbises naturligen ganska lätt,4 så mycket mer som den arkeologiska
forskningen hufvudsakligen sysselsatt sig med underökning af de stora,
framträdande lämningarna af senare skedens kultur. Förhållandena i
Blekinge, den enda landsdel, som blifvit något mera systematiskt
undersökt, antyda dock, att under de äldsta tiderna en vida talrikare
befolkning funnits, än man förr haft anledning att förmoda. Ännu torde
knappast några fakta påvisats, af hvilka med bestämdhet framgått,
att människan lefvat hos oss långt före den sista landsänkningens
(lito-rinahafvets) maximum, ehuru åtskilligt talar för, att så varit fallet.
Icke blott mina undersökningar i Blekinge, utan äfven de ofvannämnda
fynden på Bornholm och Gotland ådagalägga emellertid, att inom södra
baltiska området betydande nivåförändringar inträffat under stenåldern,
samt att den äldre perioden af den s. . yngre stenåldern i Sydsverige
måste ha fortfarit ännu, sedan en af sevärd del af den landhöjning
försiggått, som följde på nyssnämnda sänlcning och skapade våra
nuvarande geografiska förhållanden.
1 U. Montblius, Sv. hednatid, sid. 74—76 och upps. i Nord. Tidskr. 1884,
sid. 21-36.
* H. Hildebrand, En stenåldersgraf på Gotland, Månadsbl. 1837, sid. 110—112.
* E. Berg, Grafundersökningar, Månadsbl. 1880, sid. 65—74, Hanssons anf.
upps., sid. 5 och Statens hist. musei invent. fört., n:r 9578.
* Se dock härom Sernanders upps. i Ånt. tidskr. 1895, sid. 1—35, Munthkb
i Bih. till Yet. Akad. handl. 1895, sid. 151—179, och Kjellmarks i Bull. of Geol.
Inst. of Upsala 1897, sid. 14—26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
