Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mötte svenskarnes anspråk därmed, att »det fjället Kölen eller
fjällryggen gör skäl mellan Norges och Sveriges riken».1
De svenska pretentionerna kunde ej heller drifvas igenom. I
Knäred 1613 (art. 3) måste de uppgifvas. De återupptogos icke
heller, och först unionen med Norge har i vårt århundrade gifvit
Sverige det folkrättsliga ansvaret för dessa ishafsfjordar.
Danskarne i Flakebäck förbisågo dock ej, att det kommer en
latitud, där »Kölen släpper och icke gör skäl»; just i dessa tvistiga
trakter norr om Torne träsk börjar fjällryggen försvinna i ett
relativt lågt och mot hafvet alltjämt sluttande platåland.* Här var
gränsen af gammalt fullkomligt sväfvande, och condominiet öfver
lapparne kvarhöll den framgent i samma ovisshet. Den dubbla
skattläggningen fortfor nämligen äfven efter Sveriges reträtt i Knäred.
Den vidblef under hela århundradet3 och skapade nya oroligheter i
begynnelsen af det nästa. Först 1720 års fredsslut, art. 14,
före-skrifver en gränsläggning, alldenstund »det förr och under detta
kriget är uppkommet någon tvist ... om norska Finn- eller
Lappmarkens gränseskillnad». —
Så hade nu tvisteämnen hopat sig både i Lapplands- och i
Jämtlands-delen, och en gränsreglering var på bägge ställena
traktatmässigt ställd i utsikt. Men först sedan tvistigheter yppats äfven
nere i Värmlandsstycket, gjorde man allvar af föresatserna. I art.
21 af 1734 års allianstraktat beslöts, att man skulle undersöka »på.
alla de ställen, hvarest någon tvist på norska gränsen vara kan».
Och två år senare skred man ändtligen till verket.
Det blef långvarigt. Man trodde sig i början kunna fullborda
det inom 3 år, men det skulle åtgå 15. De utsedde kommissarierna
ombyttes upprepade gånger; de som slutligen fullbordade saken voro
öfverstarne dansken Mangelen och svensken Klinckowström.
Gränserna beforos och utforskades med tingsvittnen ; bägge sidornas
anspråk på tvistiga ställen inhämtades, utjämnades eller afdömdes*;
därpå sammankommo kommissarierna i Strömstad april 1749, och
1 Sv. Tr. V, 153.
* Redan Jessen, sid. 179, 186, har påpekat denna brist på en tydlig
naturgräns bland förklaringame till konflikten.
* Saken var före på möten i Skeen 1613, Halmstad 1619 och Knäred 1624
(Jessen, sid. 200 f., Sv. Tr. V, 326, 328) samt slutl. i Enontekis 1695, där
svenskarne ännu en gång synas hafva begärt ett skattemonopol, men folio undan gent
emot den allmänna uppgiften om Kölgränsen och gammal häfd, Jessen, sid. 205.
4 Det hände t. o. m. att man tillgrep lottkastning, då bägge sidornas skäl
syntes lika goda, se Marelids 1771, sid. 100 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
