Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter halftannat års förhandlingar undertecknades där gränstraktalen
af den 18 oktober 1751 (n. st.), som ännu är det folkrättsligt gällande
hufvuddokumentet för det svenska territoriets västgräns.1
Den egentliga rågångshandlingen åtföljdes af tvenne kodiciller.2
Den första ordnar flyttlapparnes statsborgerliga förhållanden, sedan
redan hufvudtraktatens art. 3 upphäft det gamla condominiet genom
att förbjuda all skatt och uppbörd på andra sidan den uppdragna
gränsen. Den andra lämnar, i enlighet med traktatens art. 4,
föreskrifter om gränslinjens beteckning ute på själfva marken. Enligt
dess bestämmelser (§§ 1—5) skulle sekreterare och ingeniörer redan
året därpå börja med rörläggningen å ort och ställe och sedan
årligen fortsätta, så att hela gränsén skulle inom 7 år ligga klar i naturen.
År 1752 började alltså det nya arbetet ute i marken, slutakten
på det hela. Men äfven här, hade man missräknat sig på företagets
svårigheter. Första året medhanns endast Dalsland; Värmland tog
åren 1753—55 och det jämtska mellanstycket åren 1756—60, så att
man vid den föreskrifna slutterminens utgång icke ens hunnit till
Lapplands begynnelse; i Lappland arbetades sedan åren 1761—64
och på återstoden därofvan (nuvarande norska gränsen mot Ryssland)
1765—67, så att den faktiska gränsen först i slutet af 1767 kunde
erhålla kunglig stadfästelse.3 Hela verket hade då tagit 31 år — i
det närmaste en hel mansålder.
Efter denna tid finnas, så vidt mig är bekant, endast tvenne nya
dispositioner angående denna gräns (söder om Koltajaure): den ena
i Jönköpingsfreden 1809, hvars art. 7 handlar om flottningen på
Klar-älfven ; den andra i 1883 års lapplag, hvars giltighet 1898 utsträckts,
till utgången af 1901.4 * *
1 Se om dessa förhandlingar Jessen, sid. 205 f.
* Därtill af tvenne separata artiklar, rörande bagateller.
* Arbetet kan följas medelst uppgifterna hos Marelius: för Dalsland 1771,
sid. 98, 118 (Lignell, sid. 21), för Värmland 1771, sid. 113 f-, för Jämtlandsstycket
1763, sid. 80ö och 1771, sid. 114, 192 (Funäsdalen besöktes 1757, se 1763, sid. 294,
jfr sid. 300, 302), för Lappland slutligen 1771, sid. 190 ff. (Torneträsk besöktes 1763,
ibm sid. 183.) Den kungl. stadfastelsen se Aschehoug, anf. st. sid. 81.
* Lapplagen reglerar som bekant förhållandet mellan ilyttlappame och
nybyggame, sedan kolonisationen nu börjat tränga in på renbetesmarkerna. Under
de invecklade förhandlingame härom föreslogs på 1860-talet en ny gränsreglering
mellan lappar och nybyggare, så att de förre skulle lämnas ostörda bakom den
liujen; se härom i allmänhet Svedelius, Studier, sid. 147—172, och Düben,
Lapp-frågan, i Sv. Tidskr. 1872, sid. 313 IT., 417 ff., jämte riksdagshandlingar. Om året
1901 går till ända utan att öfverenskommelse träffats om ny lag, återinträder 1751
års kodicill II i gällande kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
