Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan; den förra har veterligen aldrig varit i Sveriges ägo (mer än
tillfälligtvis under kriget 1711), den senare öfvertogs verkligen af
Magnus Eriksson vid samma tillfälle som Hven och Skåne 1332 1
men har sedan dess icke tillhört Sverige, dit naturen ju icke häller
synes hafva ämnat ön.
Yttre markering.
Där en riksgräns icke från början ligger klar i naturen, t. ex.
utmed en strand, är det naturligtvis synnerligen fördelaktigt att på
något sätt för ögat utmärka linjen ute på marken.
I forna, primitivare tider, då gränsen främst uppfattades som ett
stängsel mot fientliga grannar, kunde det hända, att man uppförde
en verklig vall eller mur utefter hela linjen eller särskildt ömtåliga
delar. Bekanta exempel härpå äro den 10:de egyptiska dynastiens
gränsvall öfver Sueznäset, danskarnes »Dannevirke* * vid Slienfjord
samt den »kinesiska muren», hvars gränsfunktion delvis återupplifvats
genom den senaste öfverenskommelsen mellan Ryssland och England
i Ostasien 1899. Äfven utan att lägga sådan vikt vid gränsen
har man dock tidigt känt behofvet att tydligt markera den till
undvikande af tvifvel och tvistigheter om statsområdenas utsträckning. Men
metoderna därvid komma tydligen alt växla efter traktens beskaffenhet.
I de djupa, stenlösa skogar, som öfver gammal hafsbotten skilja
Finland och Ryssland, hade man i 1595, 1617 och 1621 års
rågångar i allmänhet betecknat gränsens förlopp medelst blekade träd
mellan särskilda, med kronor och kors eller andra märken försedda
träd samt gropar gräfda i marken och fyllda med träkol.* På det
fordom nedisade Skandinavien är riklig tillgång på sten, och vi finna
redan i den äldsta Västgötalagen huru sådan användes till
»landa-märken och »tjäldror» både i stort och smått. Samma lags
konungsbalk, handlande om gränsläggningen på 1050-talet, omtalar
likaledes fem gränsstenar mellan Västergötland och Halland samt
»Brömsastenen» mellan Småland och Blekinge.3
Det synes också varit gammal sed att rödja skogen, där gränsen
’ Sv. Tr. H, n:o 217.
* Sv. Tr. V, n:o 15 b, c och d; n:o 24 a och 6.
* Att »visare» och »ledare» funnos på norska sidan redan före 1751, framgår
af traktatens art. 7. »Stenen i grönan dal» skall hafva varit ett dylikt gammalt
gränsmärke, se Ymer 1889, sid. 61 f. Ännu år 1745 uppfördes ett gränsröse i
Lappland, enl. uppgift i traktaten, se Modés, sid. 3l5-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
