Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter gränslinjen löpa rakt ut i vatten eller i allt för sank myr, så
sättes ett röse på hvardera sidan så nära den matematiska punkten
som terrängen medgifver, enligt § 17.1 *
Någon gång har man helt enkelt begagnat stora, fasta stenar i
gränslinjen och märkt dem som rösen; så är fallet med n.o 13
Hede-stenen i Dal, n:o 38 Grindefosoch n:o 42 Oksen i Värmland, n:o 259
Ivarsten i Lappland, n:o 311 Korsevara och n:o 313 Myrsten i
Finnmarken.* Men eljest är regeln den, att rösena blifvit särskildt uppförda
efter samma modell som våra milstolpar: runda, kallmurade stenhögar,
med en flathuggen fotsbred »hjärtsten» stickande upp ur midten I1/,
aln högt i gränsens riktning, så att den vänder en bredsida åt
hvart-dera landet; på denna bredsida står under en krona vederbörande
monarks namnchiffer, därunder årtalet då stenen sattes, och längst
ned rösets nummer räknadt från Hisön.3 Enligt kodic. §§ 20, 22, 23
skola alla rösen hålla 9 alnar i omkrets; detta blef emellertid ute
på marken befunnet för svagt, och man har i stället tagit till 4—5
alnars diameter i bottnen med någon inknappning uppåt.4 Men eljest
äro våra riksrösen på denna sida af 3 skilda typer.
Den enklaste användes endast i Värmland och Dal, där numren
också stå tätare hvarandra än eljest: dessa få endast 6 kvarters höjd
och innehålla ingenting särskildt mer än hjärtstenen (§ 23). Därnäst
komma de vanliga rösena på den öfriga gränsen: 9—10 kvarters höjd
och på hvardera sidan om hjärtstenens smalkant en lägre,
skarp-kantad »visare»-sten i samma riktning (§ 22). Men en gång på
milen (§ 19) och för öfrigt vid hvarje böjning af gränslinjen (§ 24),
såväl i den sydligaste delen som den öfriga, står ett 3 alnar högt
» Femstenarös*, och här har man användt en utomordentlig
sorg-fallighet för att utpeka riktningen utan möjlighet till missförstånd. Jämte
visarne förekomma här tvenne runda »vittne»-stenar, vinkelräta mot
bjärtstenens flatsidor, så att han står omgifven af 4 smärre stenar på
roset (§ 21); därtill ligga i linjens riktning, 30 alnar framför och lika
långt bakom röset, särskilda mindre »ledare»-stenar (§§ 20, 24)®; slut-
1 Sådana dubbelrösen äro, enl. Jessen, sid. 260, 261, n:o 84—85 och n:o 103
—104 i Värmland; jfr beskrifningen på n:o 116—117.
* Se gränsbeskr., jfr Kjær, sid. 2, Jessen, sid. 256, 258.
* Sålunda har denna första sten på sin åt Norge vända sida märket F. 5
samt åt Sverige A. F., därunder på bägge årtalet 1752 och n:o 1; se bilden bos
Kjær, sid. 2, samt beskrifn. hos Lignell, sid. 21, och Jessen, sid. 254 f.
4 Jkssbn, sid. 254.
* Hisö-röset, som rests på högsta bergknalten af den lilla holmens sydända,
har endast den ene ledaren, mot norr, 54 alnar från röset; Jessen, sid 255.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
