Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hän, att numera Lapplandsgränsen med dess ringa växtlighet granskas
blott hvart 25:te (senast 1846, 1871, 1896) och den öfriga gränsen
hvart 15:de år (1849, 1864, 1879, 1894). Man plägar vid dessa
förrättningar utnämna en »konduktör» från hvardera sidan. Den södra
hälften, under Jadnemröset n:o 204 (vid Jämtlands gräns mot
Lappland), uppgås i tvenne distrikt, med Rogsjöröset n:o 145 (på gränsen
mellan Härjedalen och Dalarne) till skiljepunkt.1 —
1810 års gränsregleringstraktat omtalar i art. 6 »gränsrösen
och andra råmärken». Den första kommissionen uppförde också på
lämpliga platser utmed linjen hjärtstenar med kungl. namnchiffer
under kronan. Men då gränsen här principiellt löper i en flodfåra,
så få rösena en annan karakter; de beteckna icke direkt den
matematiska linjen, utan äro i regeln dubbelrösen med anvisningar om huru
långt bort gränsen går emellan dem, hvarvid då ett svenskt och ett
ryskt röse korrespondera med hvarandra.
På Svensaröns landfäste, där de bägge städerna Torneå och
Haparanda nu ligga på samma älfstrand med den lilla bäcken Näran
och den grunda Stadsviken till politisk gräns mellan sig, träffar man
alltså omkring 3 km. norr om Haparanda bredvid stora landsvägen
den svenska gränsstenen n:o 58, en flat grå hjärtsten lik en grafvård
på enkelt postament, med 3-kronorsskölden upptill, därunder ordet
Riksgränsen och nederst siffran 339 m. ; denna anvisning gäller afståndet till
den verkliga gränsen i Näran; 218,5 m. på andra sidan därom reser sig
en stor kub af röd granit, omkring 3 7* * m. hög, utan inskription, men
med ryska örnen glänsande vid öfre kanten — det ryska märket n:o 63.a
Det nedersta stycket af floden, nedom Flurinsaari, kartlades
1823, så att kartan »betecknar gränsens sträckning genom att för
hvarje gränsens brytningspunkt angifva afståndet till vissa å svenska
och finska motliggande stränder belägna punkter*.8 Punkterna
fixerades mot fasta märken såsom byggnader, men där sådana saknades
af träpålar. Dessa pålar hade emellertid icke behållit sig till 1888,
b vadan den sista kommissionen åter utmätte afstånden och för
brytningspunkterna upprättade nya stenmärken, med inhuggna tal för
afståndet mellan märket och gränsen. Därjämte restaurerade
kommissionen gamla rösen utmed hela linjen och uppsatte nya på ny-
1 Se Skytte i Turistför. Årsskr. sid. 373.
* Siffran 339 inhöggs af 1888 års kommitterade; förut räknade man 571 alnar
från svenska märket och 368 från det ryska till gränsen, se Utrikesdep- anf. handl.
n:o 3, »annexe litt. F.» (1888 års karta), samt n:o 6, litt. C. (1823 års karta).
a Anf. handl. n:o 1 (de svenske kommissariernas berättelse), jfr n:o 6 (landt
mäteriberättelsen 1823).
Ymer, 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
