- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 19 (1899) /
305

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hald stanna i Norges ägo. Ungefär 15 km. följer gränsen nu
Idefjordens djupfåra, hvarvid Helleholmen föres till Sverige; tills den
strax före fjordens slut viker af upp på land.

Äfven denna sträckning har i senare tid blifvit utsatt för klander.
Birkeland lär nämligen hafva påpekat, att gränskommissionen följde
en felaktig karta, då den förläde Kattholmen (utanför Svinesunds
mynning) och Helleholmen (i Idefjorden) på svenska sidan;
midt-fjordslinjen skall i verkligheten gå emellan dessa holmar och svenska
landet. Gent emot traktatens klara ord hafva dessa anmärkningar
emellertid icke kunnat få någon påföljd.1

Vi begifva oss nu upp på den långa västra landgränsen, hvaraf
ännu ett stycke kommer på 1661 års reglering.

Det bör här anmärkas, att naturen synes hafva anvisat tvenne
gränslinjer i denna del. Svinesunds inskärning fortsätter åt öster
med en djup dalsänkning, som nu kanaliserats till en vattenväg
genom Tistedalsälfven, Femsjön, Stensälfven och Asperen och leder
gent öfver till Dalslands omedelbara grannskap, medan landsvägen
från Dal till Fredrikshald löper strax söder därom.3 Då man af
historiska och geografiska skäl valde Svinesunds gränslatitud, syntes
alltså denna fortsättning naturligt erbjuda sig. Sedan emellertid
Idefjordens historiska gränslinje föranledt en afvikelse söderut, erbjöd
sig en annan naturlig gränslinje i den djupa och nästan rätliniga
inskärning, som Idefjordens orografiska fortsättningar, Enningdalen
och Bullaresjöarne, göra i det nämnda platålandet.8 Men icke heller
denna fingervisning följdes vid gränsläggningen.

Linjen går nämligen ut ur Idefjorden väster om Enningdalen, löper
här ett stycke sydligt öfver berg och skog till den lilla Vammensjön,
går därpå i västlig sicksack, tangerar Bullaresjöns nordända och slutar
så på Hisön i Kornsjö. På detta sätt kommer hela Enningdalen och
Bullarens utlopp, men icke Bullaredalen själf, till Norge; ett eklatant
bevis på att man icke fåst afseende vid flodgräns eller vattenskillnad
eller öfver hufvud någon naturtyp vid denna gränsläggning.4 Gränsen

1 Kjær anf. st. sid. 2, 300.

* Se Y. Nielsen, Reisehaandbog, sid. 31. Denna dalgång bildar tillika den
geografiska nordgränsen för ett ensartadt platåland, som i väster omfattar äfven
norra Bohuslän och österut går in i Dal, Kjær, sid. 10.

* Denna linje rekommenderas också i sv. kommissariens bref ,2/i* 165&, bland
anf. handl, i Riksarkivet.

* Anledningen skall hafva varit den, att Enningdals socken skattat till
Akershus, se Holmberg, Bohuslän I (1842), sid. 132. — Gränsen följer dock med
förkärlek småbäckar, enligt gränsbeskrifningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:48:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1899/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free