Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som man ser, spelar den rent konstruerade gränsen en
betydande roll på denna sträcka, jämnsides med eller på samma gång
som den historiska och den naturella. Den senare börjar göra sig
gällande, men ännu blott sporadiskt; inalles torde den knappt
upptaga 15 mil. Jag beräknar då detta stycke till 575 km., på en
fågel-väg af 450 km. 1
IV. Lapplandsgränsen (röse n:o 204 Jadnem — n:o 294
Kuokkin-muodka) är den del, som i sina detaljer minst påverkats af
historiska faktorer. Naturen själf har förbjudit detta; ty Kölen är
här mera bred och massiv, odlingsbara dalgångar närma sig icke
längre gränslinjen, och det har alltså icke här kunnat uppstå någon
»häfd af uppbrukadt land». 3 Gränskommissarierna funno sålunda
ingen bestämd linje före sig, utan endast enstaka punkter, hvilande
på gamle mäns intyg. De hade därmed friare händer att följa
naturens anvisningar.
Här läggas alltså fjällrygg och vattendelare principiellt till
grundval för gränsen. För nedersta sträckan, Borga—Bonäsfjällen (Åsele
och Lycksele lappmarker), nämnes fjällryggen uttryckligen i första
kodic. § 3; och samtidigt visar gränsbeskrifningen i själfva
traktaten, att gränsens alla hufvudpunkter valts på vattenskiljaren.3 Just
här har emellertid denna princip ännu en gång blifvit bruten i större
skala, nämligen vid Vapstälfven, som utmed de bägge lappmarkernas
inbördes gräns urtappar Virisjaur åt Norge på en vägsträcka af
5Y2 mil, tillika det största exemplet på en norsk flod i Sverige.
1 De officiella siffrorna äro: för Dalarne 14 mil, 2 fjärd, och 2 903 aln, för
Härjedalen 6 mil, 3 Q., 2 638 aln., för Jämtland 32 mil, 2 fj., 4130 aln.; inalles öfver 54
gammalsvenska mil.
* Mabelius 1771, sid. 87. Ännu i dag saknas också alla trafikleder öfver
fjället; men det skall som bekant ej dröja länge förrän järnväg förbinder Gellivare
med Ofoten. — En del tvistigheter mötte emellertid äfven här, särskildt i Ume
(Lycksele) lappmark, genom norrmännens tilltag att »bygsla* * fjäll åt lapparne, ibm sid. 188 f.
* Modées samlingar, sid. 315; Marklius, sid. 187, 189. —
Anmärkningsvärda äro Marri.ii uppgifter om bäckar och tjärn, som skulle bryta
vattenskillnaden genom att från själfva landryggen dela sitt vatten åt bägge hållen. Detta
skall vara fallet med bäckar från Nasa- och Allegaisfjällen, med Östra
Svangstjär-net, med Rostosund, Lossi- och Kollajaure, se sid. 180 f., 177. Agardh, som
citerar detta (sid. 14, 31 och n.), tillägger också Palojärvi (dels till Muonio, dels till
Altenfjord). Nedom Lappland fann M. däremot ingen dylik naturföreteelse, och
alldeles särskildt förnekar han den äldre uppgiften i denna riktning om
Slorsjösun-det, se 1763, sid. 299, 291; hvarjämte Agardh jäfvar en dylik uppgift om Nea älf,
sid. 51. Företeelsen, (ej okänd för öfrigt, t. ex. i Dalarne) synes förtjänt af noggrann
efterforskning. Mig veterligt har ingen sådan ägt rum; men i
Svenonics’Resehandbok öfver Norrbotten (1899) återfinnes uppgiften om Koltajaures vattendelning, sid. 155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
