Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gränsen går alltså genom det öfre flodsystemets strida forsar
och ödsliga bygder, för att nedom hufvudälfvarnes sammanflöde vid
Kengis passera en allt bördigare dal och allt tätare bygd, samtidigt
med att riktningen, som från början gått ett streck mot öster, blir
mera rent sydlig.
I flodsystemets nedersta lopp lider dock midtströmprincipen en
inskränkning af alldeles särskild betydelse, i det att staden Torneå
kommer på ryska sidan. Den ligger på Svensarön, hvilken dock
redan i fredsurkunden och gränstraktaten kallas halfö, och som
sådan skjuter ut från svenska stranden, medan älfven rinner bred och
öppen på andra sidan. Mellan Svensarön och svenska stranden
inskjuter nu söderifrån en vik, Stadsviken, men genom själfva
landfästet rinner en liten bäck, Näran.1 I det längsta trogen sin
vattu-dalsprincip har gränsen här valt denna bäck till ledning och
passerar sedan genom Stadsviken, tills den vid dess utlopp åter förenar
sig med hufvudälfvens strömfåra.
På detta sätt finnes faktiskt ett stycke fastmarkgräns äfven
mellan Sverige och Ryssland; ty Näran är för obetydlig att störa
landsammanbanget. Och detta stycke växer alltjämt genom
upp-slamning af Stadsviken. 1888 års kommissarier funno denna
naturprocess så långt framskriden, att de måste uppgöra en ny karta.
Den lilla Kalfholmen på Haparandasidan af Stadsviken, som 1810
och ännu 1823 kallas ö,3 var nu fullkomligt tillandad. Själfva
Stadsviken är redan nu till större delen kärrmark, åtminstone vid
lågt vattenstånd, och torde snart öfver Kalfholmen blifva landfast
med Svensarön. Sålunda arbetar naturen alltjämt på att draga
Torneå intimare intill svenska sidan, dit staden redan från början
naturligt hörde.3
privatgemenskapen mellan stränderna skulle afvecklas inom en viss tid. Dock
blir samfärdseln på floden alltjämt fri (art. 4), och gammal rätt till holmar
för-behålles, äfven om de nu komma att tillhöra det andra landet (art. 2); det är
tydligen sådana holmar, som i 1888 års kommittéhandlingar benämnas
»suveränitets-holmar». Därtill lägger art. 5, att laxfisket skall bestå som condominium i ett
århundrade efter den därom gifna Kgl. För. 1791; allt annat fiske måste hålla sig inom
territorialgränsen. Efter terminens utgång skulle ny bestämmelse träffas om saken.
1 Ännu vid Torneås grundläggning 1621 skall älfvens hufvudarm hafva gått
i väster, se Hülphkrs anf. st. V, 2 (1797), sid. 140, jfr ibm V, I (1789), sid. 222.
1 Se gränstraktatens art. 1 och 1823 års karta, handl. n:o 3, Litt. C.
* Tre km. norr om Haparanda går landsväg öfver till Svensarön. Direkt öfver
Stadsviken leder en tarflig, omålad gångbro af trä på höga pålar genaste vägen
mellan städerna; jag har approximativt mätt dess längd till 462 steg på svenska
och 332 på finska sidan, hvilket tämligen öfverensstämmer med en pejling strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
