Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att förebygga allt missförstånd begagna vi därför termerna
natur-, kultur- och konstruktions-gräns för rent genetiska och
empiriska begrepp; men i fråga om gränsernas politiska värde skilja
vi endast emellan (relativt) goda och dåliga gränser.
Vi vilja här till en början undersöka hufvudbetingelserna för
en god politisk gräns i objektiv mening.1
I kulturens begynnelsestadier uppfattas gränsen uteslutande ur
synpunkten af stängsel och skydd mot fientliga grannar. Därför
möter man i folkens barndom en sträfvan att lägga breda obebodda
zoner emellan eget land och grannarnes;3 under särskilda
omständigheter kan denna politik fortfara äfven under mycket framskriden
kultur, såsom den fördragsmässigt obebodda gränsgördeln mellan
Kina och Korea ännu i de sista århundradena bevisat.3
I längden kan dock kulturen icke afvara så mycken mark em
dast för gränsändamål. De växande folkmassorna taga från ömse
sidor allmänningen i besittning. Själfva synvinkeln förändras;
folkens isolering blir icke längre det allhärskande intresset,
samfärdsel-synpunkten växer till ett nytt hufvudmotiv, och för dess anspråk
falla alla konstlade skiljemurar.
För så vidt folken emellertid alltjämt lefva vid hvarandras sida
som skilda individer med själfmedvetande och själfbevarelsedrift, få
samfärdselns kraf dock icke tillgodoses därhän, att de bringa folkens
nationella egenart i fara. Vår tid har öfvervunnit den gamla
internationella principen, af stängningens, men den har icke satt full
sam-röring i stället, utan den ser idealet i en sund brytning emellan dem
bägge, och alltjämt med tyngdpunkten lagd på den förra. Ur denna
synpunkt måste den politiska gränsen främst bedömas, så länge öfver
hufvud sådana gränser fortfarande skola finnas på kartan. * *
1 Det finnes naturligtvis också subjektivt goda, för ena parten fördelaktiga,
gränser. Om dem är här först i andra rummet frågan.
* Härpå finnas en mängd exempel från Europas äldre historia liksom från
det nuvarande Afrika. Tyska orden i Preussen omgaf sig med ända till 80 mil
breda gränsskogar mot Litauema och höll där inne särskilda gränsvakter och
kun-skapare, se Ratzbi., sid. 461. Af samma skäl tillåta negerfolken i Ekvatorial-Afrika
dvärgfolken att hålla till i gränszonerna mellan uthuggningama i urskogen. Icke
sällan framkallar detta intresse afsiktliga förödelser vid rikets periferi, såsom Philips
af Macédonien vid sin nordgräns, Krôsüs’ i Kappadocien; helt säkert äro
Mata-belernas och Mahdidervisjernas människojakter också att bedöma ur denna synpunkt.
* Äfven den allra modernaste politiken känner sådana mellanzoner i obygd,
t. ex. den afghanska mellan Byssland och England i Pamir efter 1895 års
uppgörelse. Ditåt pekar också » buffertstatemas» institution; jfr Rysslands
kosackorganisation och Österrikes »Militärgräns» före 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
