Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolleger hållit Nordsjön under observation alla årstider under 6 års
tid. Resultatet synes af de 24 ytkartorna i dessa afhandlingar, hvilka
framställa temperaturfördelningen och salthalten i hafsytan sådan den
befunnits vara i februari, maj, augusti och november under åren
1893—1899. Här framträda variationer ej blott från en årstid till en
annan utan äfven af längre periodicitet. Dessa senare bestå däruti,
att Golfströmmen från och med vintern 1896 börjat dominera i
Nordsjön* och Skagerack under höstmånaderna, hvilket synes af kartorna
för november. Så var t. ex. under november 1898 ytvattnet i
Nordsjön öster om Skotland 11° C. och hade en salthalt af 35.6 %#,
hvilken man eljest träffar först utanför Frankrikes atlanterkust. Då
den normala temperaturen hos nordsjövattnet vid nämnda årstid är
omkring 8° C., var det således förlidet år omkring 3° varmare än
vanligt. Man frågar här antagligen: hvar har det kallare vatten af
mindre salthalt, hvilket i november brukar inkomma i Skagerack
utefter Nordsjöns östra sida, tagit vägen? Kartorna visa, att detta
inflöde från Nordhafvet, hvilket spelar så stor roll för Skageracks
sillfiske, icke uteblifvit, men att vattnet, till följd af golfströmsvattnets
ansvällning underifrån, endast såsom ett ganska tunt lager kunnat
inkomma i Skagerack. Dessutom framgår det af kartorna, att
bankvattnets inflöde genom Norska Rännan försenats, så att man ännu
i mars—juni 1898 fann vatten af dess salthalt med för årstiden
mycket låg temperatur utbredt öfver vida sträckor af östra Nordsjön
utanför Skagerack. Huru dessa förhållanden återverkat på sillfisket
är beskrifvet annorstädes; att de äfven haft ett visst inflytande på
den klimatiska karakteren af de senaste vintrarne och vårarne, synes
icke osannolikt.
Vi hafva alltså uti Nordsjön och kanske ännu mer uti
Nordhafvet ett oceaniskt område, som företer mycket stora periodiska och
icke-periodiska förändringar. För att följa dem måste ett
omsorgsfullt organiseradt system af iakttagelser användas, grundadt på
inter-nationelt samarbete. För detta ändamål sammanträdde i juni d. å.
på inbjudning af H. Maj:t konung Oscar II en konferens i
Stockholm,1 hvaruti utom de Skandinaviska länderna äfven Holland samt
undersökningarna 1893—94. IV. Bih. K. S. V. A. Ilandl. Bd 21, Afd II, N:o 6,
med 8 kartor.
O. Pettersson o. G. Ekman, Redogörelse för de Svenska hydrografiska
undersökningarna 1896—1899. V. Bih. K. S. V. A. Handl. Bd 25, Afd. II, N:o 1, med
16 kartor.
1 Se Ymer 1899, sid- 216, hvarest inbjudningsprogrammet återgifves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
