Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klimatändringarna, t. ex. från eocentiden till istiden. Väl kan
mekaniken för närvarande icke bestrida möjligheten af dylika ändringar
men den kan icke häller uppvisa, att sådana ägt rum. Och då
resultaten af de nyaste geologiska forskningarna öfver klimatets ändringar
enstämmigt hänvisa därpå, att alla stora ändringar varit samtidiga
öfver hela jordklotet,1 så kunna dessa tydligen icke förklaras ur pol
-förflyttningar, som icke ändra klimatet i dess helhet, utan endast
flytta klimatzonerna till andra delar af jordytan. För närvarande ha
vi alltså intet skäl att inlåta oss på denna fråga.
I början och midten af detta århundrade var det vanligt, att
man ansåg jordens inre värme ha spelat en nämnvärd roll i de äldsta
geologiska periodernas milda klimat. Vi vilja undersöka, om däri
kan ligga någon sanning. En gång i urtiden måste jorden ha stått
på samma utvecklingsstadium som Jupiter för närvarande. Hon var
då omgifven af en ytterst tät atmosfär, i hvilken allt vatten befann
sig i ångform. Som vattnets mängd är 241 gånger större än luftens,
så var atmosfärens tryck vid jordytan då 245 gånger större än nu,
d. v. s. 245 atmosfärer. Nu är vattnets kritiska temperatur 365° C.
och kritiska tryck 200 atmosfärer.2 Så länge därför jordskorpans
temperatur var högre än 365°> höll sig vattnet närmast öfver
densamma i ångform och afkylningen skedde genom strömmar i
atmosfären samt värmeutstrålning vid dennas öfre gräns. Genom
värmeutstrålningen kondenserades atmosfärens öfre lager till täta,
fullkomligt ogenomskinliga moln — såsom förhållandet är med Jupiters
atmosfär — och väldiga störtregn föllo allt emellanåt mot jordytan,
hvarvid Leidenfrost’ska fenomen i jättelik skala med våldsamma
explosioner och troligen vulkaniska utbrott uppstodo, påskyndande
jordskorpans afkvlning. Ännu fortare gick sannolikt jordytans afsvalning,
så snart den blifvit afkyld under vattnets kritiska temperatur, ty då
kondenserades vattenångan till ett allt tjockare vattenlager, betäckande
hela jordytan, och atmosfären blef småningom genomskinlig, så att
värmet direkt utstrålade från vattenytan mot världsrummet. Som
man vet, uppstå alltid vertikala strömmar i en vattenmassa, som
uppvärmes vid bottnen och afkyles vid ytan. Dessa strömmar
transportera värmet nedifrån och uppåt och därför atkyldes hela hafvet
ganska hastigt till den temperatur, som det slutligen måste antaga,
1 Se häröfver t. ex. A. G. Nathorst, Jordens historia, Stockholm 1894.
2 Med ett ämnes kritiska temperatur menas, som bekant, den för detta «’inne
utmärkande temperatur, ofvanför hvilken endast det gasformiga tillståndet år tnöj
ligt. Motsvarande tryck kallas det kritiska trycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
