Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna vi beräkna, att det med den nuvarande värmeledningen dröjer
minst 3 millioner och kanske ända till 11 millioner år, innan
jordens medeltemperatur sjunker 1° Cels.1 Härur följer, att det sedan
silurtiden förflutit minst 48 millioner och kanske 440 millioner år.
Lord Kelvin (W. Thomson) har beräknat jordens sekulära
af-svalning på annat sätt och fått mindre tal. »mer än 20 och mindre
än 40 millioner år och sannolikt mycket närmare 20 än 40
millioner år», enligt den senast publicerade uppskattningen, under det
hans första räkning gaf mellan 20 millioner och 400 millioner år,
och sannolikt omkring 100 millioner år.3
Men Lord Kelvin har vid sin beräkning gjort sådana
antaganden, att hans resultat knappast kunna betraktas som annat än ett
matematiskt räkneexempel utan fysikalisk betydelse. Ty han utgår
från den hypotesen, att jorden en gång var en glödande smält massa,
som hade samma temperatur alltigenom, och som oafbrulet afkylts
i följd af värmeledning inifrån utåt, hvarvid han dessutom låter hela
jorden få samma värmeledningsförmåga. Ur dessa antaganden finner
han nu enligt Fourikrs teori, att temperaturens tilltagande med
djupet (temperaturgradienten i jordskorpan) alltjämt minskats med tiden.
Att han likväl vid sin första beräkning får så pass höga värden på
jordens ålder, beror därpå, att han satt jordytans
begynnelsetemperatur så hög som 14 000° Fahr.3 (= 7 760° Cels.). Lord Kelvins * *
1 För beräkningen behöfva vi känna specifika värmet i medeltal för hela
jorden samt värmcledningskoefGcienten och temperaturens tilltagande med djupet
(= »geotermiska måttet» eller bättre geotermiska gradienten» =
3jordtemperatur-gradienten’) i medeltal för hela jordytan. De öfre jordlagrens specifika värme
per volymsenhet är omkring 7, 5 de djupare lagrens är troligen större; jag har
tagit V, säsom ett minimivärde. Ur lagarna för värmeledningen följer att
tem-peraturgradienten, när fortfarighetstillstand inträdt, är tillnärmelsevis omvändt
proportionel mot värmeledningskoefficienten, och man borde därför använda
sammanhörande värden på dessa tvenne konstanter, nien detta möter svårighet,
all-denstund geologerna blott bruka bestämma den förra och experimentalfysici blott
den senare. Geotermiska måttet uppgifves vara 1° Cels. på 25 till 33 meter,
värmeledningskoefficienten kan antagas ligga mellan 0,001 och 0,ou3 Ar^ln^-.r_
cm. sek.
och dess sannolika värde torde vara omkring 0,oo2, d. v. s. något större än
marmorns.
* W. Thomson, Transactions of the Roy. Soc. of Edinburgh 1862 och sedan
omtryckt åtskilliga gånger, t. ex. i W. Thomson och P. G. Tait, Treatise on
Natural Philosophy. Vol. I. Part 11. New Ed. Cambridge 1883, sid. 468 och följ.
* Lord Kelvin säger visserligen (Natural Phil. anf. st. sid. 473) att han
antagit temperaturen hos smältande sten (melting rock) att vara 7 000° Fahr. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
