Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon bestämning af jordens ålder, hvilket likväl några engelska
astronomer och fysici försökt.
3. Solstrålningen nära konstant under de geologiska
tidrymderna. Ändringar i atmosfärens kolsyrehalt
hufVud-orsak till de stora klimatändringarna. Orsaken till
ändringarna i atmosfärens kolsyrehalt.
Jag har sagt, att solens värmestrålning sannolikt ej varierat
mycket under den tid jorden varit bebodd af organismer. Enligt af
J. H. Lane och Lord Kelvin gjorda beräkningar, hvilka jag vidare
utfört, har solens medeltemperatur oafbrutet stigit. Men på samma
gång har solens yta minskats och likaså värmeomsättningen genom
strömning från de inre varmare delarna till den genom utstrålning
starkt afkylda solytan, och det är sannolikt, att dessa senare
omständigheter tämligen fullständigt uppvägt den första, så att solens
strålning i följd häraf hållit sig närmelsevis konstant. Möjligen var
den dock mindre i den uräldsta tiden, då solens radie var omkring
60 gånger större än för närvarande. I alla händelser ha
ändringarna i solstrålningens styrka under de millioner år, som förflutit
sedan lifvet på jorden började, fortgått ytterst långsamt och
regelbundet utan några språng eller kortare periodiska växlingar.1 * Ur
jordens historia kunna inga skäl hämtas för den åsikten, att
solstrålningen förr var starkare samt långsamt och oafbrutet aftagit.
Ty de geologiska klimatändringarna visa väl starka växlingar, t. ex.
frän den varma stenkoistiden till den kallare permiska och från den
varma krittiden och eocentiden till istiden, men däremot ingen
fortgående ändring från varmare till kallare klimat.3
1 Dessa frågor har jag sökt närmare utreda i en afhandling: »Ueber den
Energie-Yorrath, die Temperatur und Strahlung der Weltkörper», som samtidigt
med tryckningen af denna uppsats inlämnats till Sv. Vetenskapsakademien.
J Eog. Dubois (The Climates of the geological past, London 1895, sid. 99
och följ.) menar, att solen först var en hvit stjärna af hög temperatur, så blef
en röd af låg temperatur och sist en gul af medeltemperatur, såsom hon nu är,
d. v. s. solstrålningen skulle enligt honom ha varierat fram och tillbaka i styrka,
och detta vara orsaken till de geologiska klimatändringarna. På samma gång
antar han Hrlmholtz’ kontraktionsteori. Enligt detta skulle man bland annat
komma till det orimliga resultatet, att solens värmestrålning under de äldsta
tidrymderna af lifvets förekomst på jorden var flere tusen gånger större än nul
Bättre än en dylik förklaring vore det enkla medgifvandet, att man ingenting vet
om orsaken till klimatets ändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
